Större delen av den här texten publicerades i Parnass  nr 4 2025. Parnass är en tidskrift som ges ut av DELS, De litterära sällskapen i Sverige, där Sällskapet Deckarvännerna är medlem. Jubileet firades med fest där två av dem som var med från starten kunde vara med.
___________________________

Den 22 september 1975 bildades Sällskapet Deckarvännerna. Det vet vi, men om vad som låg bakom finns inget skrivet utan har berättats, och vi läsare vet ju att författare inte alltid är helt sanningsenliga.

Men så här har vi hört det: 1971 bildades Svenska deckarakademin, och året efter tidskriften Jury. Den flitige Bertil R Widerberg lät Jury också ordna offentliga möten, författarträffar och sådant. På ett möte, årtalet oklart, påpekade en i publiken att nu hade författarna fått en egen förening, men hur var det för läsarna?

Detta satte tankarna igång hos några deckarförfattare och –förläggare. Efter förberedande möten på Hotell Malmen kom alla till skott den 22 september 1975 och ordförande blev Olov Svedelid. Flera namnförslag fanns – bland annat hade jag (Kjell E Genberg) föreslagit Salongsbödlarna, men det röstades ner med acklamation. I stället bestämdes att det skulle bli Sällskapet Deckarvännerna, ett namn som hängt kvar under alla år.

Lotta Olsson. Ulf Durling och Kjell E Genberg, de två herrarna var med och bildade Deckarvännerna.

Sällskapet hade Teatervinden på Markvardsgatan 5 som första tillhåll men flyttade oss en hel del, till polisens skjutbana i Grimsta nära Vällingby och till polishuset där författaren och polisen K-G Malmquist, nu död sedan länge, berättade om sitt arbete som brandutredare.

Många restauranger blev våra mötesplatser. Där vi hölls längst var först Krogen Tre Backar på Tegnérgatan som också hade köpt intilliggande antikvariat som med sina bokhyllor gav en passande inramning. Därnäst Gamla Bysis på Södermalm som i forntiden varit bysättningshäkte för stackare som inte betalat sina skulder. Men restauranger byter ägare och inriktning och numera är vi mestadels på Odd Fellows när deras loger inte hindrar oss.

Restauranger alltså, för mötena har haft likartad grund sedan starten med middag, föredrag av gäst, lite frågesport och utlottning av böcker, främst den gästande författarens egna.

Många författare har det blivit, en del har återkommit. Kända (Jan Broberg, Leif GW Persson, Jan Guillou, Ulf Durling, Viveca Sten, Camilla Läckberg…) och en hel del okända som kanske kommit bara med en enda deckare.

Sällskapets kassör Nisse Scherman och deckarrecensenten Lotta Olsson gav en resumé över de femtio årens utgivning. Båda är med i Deckarakademin.

Men också andra med anknytning som tecknaren Hans Arnold, polisöverintendenten och deckarsamlaren Otto Holm, förläggare som Åke Runnqvist, filmcensurens chef Gunnel Arrbäck (som visade bortklippta scener), rättsmedicinare, rättsodontolog och rättspsykiater. Och en psykolog som kom fram till att kriminella är väldigt mycket bättre än poliser och domare på att avgöra om någon ljuger.

Ända sedan starten har det funnits personsamband med Deckarakademin, och vi blev också medlemmar i DELS som en av de första sällskapen utan speciell författare.

Vi har deltagit i litteraturkryssningar och presenterat oss, och vi har ordnat ett par egna kryssningar för medlemmar, en med åländska författare och en där vi höll rättegång utifrån en bok av Minette Walters. Det blev spännande med en pensionerad riksåklagare som åklagare (medlem hos oss), en deckarskrivande polis som polisens utredare, en spänningsskrivande försvarsadvokat och en alldeles riktig senior domare. Den misstänkta friades, vilket också bokens författare hade misstänkt.

Och så har vi också gästat ett antal av förlagen som ger ut deckare.

Sällskapet har ingen egen tidskrift men starka personsamband finns med DAST Magazine där man också kan hitta en lista över nästan allt som sällskapet gjort: https://www.dast.nu/deckarvannerna/deckarvannernas-tidigare-moten

Teaterbesök, förhandsvisning av deckarfilmer och matlagning efter madame Maigrets recept. Det finns mycket man kan göra så vi ser fram emot de kommande 50 åren.

KJELL E GENBERG, som var med från början
LEIF-RUNE STRANDELL, nu avgången men mångårig ordförande

Några detaljer från åren
MÄSSFALL helt en gång, en antikvariatsbokhandlare kom inte (och sedan kunde vi läsa att butiken gått i konkurs) så kvällen räddades av dåvarande ordförande Ove Svensson som berättade om Hemingway.

EN ÅKLAGARE fick förhinder samma dag som mötet men Cecilia Sidenbladh från Almqvist-sällskapet kom och berättade om rättegången. Och då fick vi idén, inte genomförd men ännu levande, att iscensätta den, för rättegångsprotokollen finns nu i läsbart skick.

SKANSEN var platsen för DELS första Sällskapsliv, och vi var tidigt med tillsammans med Romantiska förbundet med ett program, Mystik och Romantik, där vi hade glädjen att ha med Skansenchefen Hasse Alfredson som talare.

UTFLYKTER har vi börjat med som augustitradition. Vi har besökt Maria Langs Skoga/Nora, har guidats runt det mordiska Lidingö, haft båtturer till Mariefred, Vaxholm och Sandhamn och träffat lokala deckarförfattare.

MAKABERT var det några gånger när rättsmedicinaren Kari Ormstad berättade om fall och när psykiater visade röntgenbild på Christer Petterssons hjärna. Kari blev så uppskattad att hon ombads komma tillbaka.

BESÖKAREN LÄNGST IFRÅN var Zac O’Yeah, svensk trots namnet, som bor i Indien.

ORDFÖRANDE Olov Svedelid, Iwan Hedman-Morelius, Jan Håkansson, Ove Svensson, Leif-Rune Strandell och Tomas Lönn.

Kristina Ohlsson var aktuell gäst på 50-årsfesten.______________

Tillbaka till Deckarvänssidan