Av Marie Moutier
Lettres de la Wehrmacht, 2014
Översatt av Margareta Beckman
Fischer & Co, 2015
ISBN 978-91-86597-85-6, 317 sidor

De brev som tyska soldater skrev till nära och kära under andra världskriget är både gripande, grymma och ibland sensuella. De beskriver Wehrmachtsoldaternas vardag (de var sammanlagt omkring 17 miljoner som drog ut i krig på Hitlers order) på alla de platser där stridigheter pågick: från de hoppfyllda tiderna när Polen invaderades 1939, till de lättsamma nöjena i Paris under ockupationen där och till fasorna i det iskalla Stalingrad och Kursk när den sovjetiska krigsmaskinen slog tillbaka. Men också från den nordafrikanska värmen och från västliga krigsfångläger.

Vi har sett dessa soldater som en grå massa i journalfilmerna från tiden, upplevt dem som hatiska erövrare i filmer från USA, England och Sovjetunionen och upplevt dem som historiska förlorare sedan Hitler ändade sitt liv i Führerbunkern i Berlin 1945.

Men i de brev som den franska historikern Marie Moutier valt ut bland de över 16 000 brev från Wehrmachtsoldater som i dag finns bevarade på Post- och telekommunikationsmuseet i Berlin får man möta människorna i den grå massan. Män med rädslor för vad som stod framför dem men fyllda av kärlek till sina anhöriga och sina kvinnor hemma i Tyskland. De kunde förstås inte skriva vad som helst i breven hem, de tyska censuren var omfattande, men samtidigt var breven många och alla nåddes inte av övervakarnas argusögon. Förvånande många brev är författade av män med poetisk känsla för språket medan andra är dess rena motsats.

I några av breven talas om plikten mot Hitler och fosterlandet men de allra flesta soldater skriver om glädjen över att få brev hemifrån, om paket med kakor eller om hur hemskt franska kvinnor uppför sig och ser ut. Man får också läsa om hur en frustrerad soldat klagar över att hans ord betyder mindre än vilket papper de är präntade på. Det är skilda temperament hos skribenterna och tonen är olika beroende på vem som är mottagaren.

Ju längre kriget fortskrider berättas om sämre mat, mer löss och allt större tvivel på utgången. Men det var inte alla som tvivlade. De allra flesta soldaterna var gediget indoktrinerade och trodde på nazismens seger över undermänniskorna långt inpå de malande slutstriderna.

Av de 16 000 breven i arkiven har Marie Muotier valt ut knappt hundra till boken. De är kronologiskt ordnade efter krigsskådeplatserna i Polen, Frankrike, Norge, Ryssland och Afrika.

KJELL E. GENBERG