Av Vladislav Savic
Norstedts 2010

Vladislav Savic har i många år varit utrikeskorrespondent på Ekot, tidigare stationerad i Moskva. Han behandlar i sin bok Putins år vid makten samt de två senaste decenniernas ryska historia. Han har på ett initierat sätt skildrat Putin både ur ett västerländskt och ett ryskt perspektiv. Savic väver in sina egna tankar med intervjuer med Rysslandskännarna, bland andra förre moskvaambassadören Sven Hirdman, Elisabet Hedborg, Ebba Sävborg samt affärsmannen Mattias Westman.

Den bild vi i Väst har av Putin, här avses Sverige, Polen och baltländerna, är en ledare som präglas av ickedemokratiska och auktoritära metoder. I Ryssland ses han som en nykter politiker och som en varm familjefar.

Han beskriver skeendena från Gorbatjov, via Jeltzin till Putin. Savic återger mycket nyanserat Rysslands syn på Västs ensidiga bild av Ryssland och ryssarna. För många av dem är den ledare bra som ser till att de får mat varje dag. Kanske ett pragmatiskt synsätt, men viktigt för de flesta människor på vår jord. Rysskräcken, som inte minst vi i Sverige företräder, låter Savic undergå en intressant och spännande analys.

Han skapar en förståelse för Ryssland och landets värderingar än vad som är brukligt i svenska media. Men samtidigt ger han inga svartvita svar på frågorna. Han låter i gengäld frågorna besvaras av främst Sven Hirdman. Boken är inget försvar för Putin och Rysslands agerande på senare tid. Hela tiden pendlar han mellan Västs och Rysslands syn och reaktioner på exempelvis Georgien och Tjetjenien. Sammanfattningsvis kan med fog sägas att boken ger de flesta fler kunskaper om varför Ryssland beter sig något annorlunda än vad västmakterna gör. Om det nu egentligen är någon skillnad. Och Putin har sakta men säkert manövrerat sitt land ur förödelsen under Jeltzin till att än en gång vara en stormakt som måste tas på största allvar.

Det är också en annan historia som Savic berättar. Om hur den lille, ryske byråkraten och KGB-mannen blev Rysslands räddare och hur hans popularitet växte bland befolkningen.

Efter genomläsningen av boken slog det mig några ord som förre utrikesministern i Sovjet Boris Pankin yttrade på min fråga om vilket land som är farligast, USA eller Ryssland. Han var tyst väldigt länge, sen svarade han eftertänksamt: ”USA är farligt för omvärlden, medan Ryssland är farligt för sig självt.” Döm själva.

Läs boken, som jag verkligen vill rekommendera, så får ni en vidare syn både på USAs och Rysslands agerande idag.

LENNART HÖGMAN