Av Emelie Schepp
Wahlström & Widstrand, 2015
ISBN 9789146226192, inbunden, 342 sidor

Emelie Schepp tillhör de nya stjärnorna på den svenska deckarhimlen. Hennes resa dit har varit lite krokig. Hennes första roman, Märkta för livet, gav hon ut på eget förlag. Boken levde, med stor hjälp av hennes egen marknadsföring, lite av ett eget liv. Ryktet spred sig, och den sålde ganska bra. Då blev hon upplockad av ett av de stora förlagen och boken återutgavs där. Jag är ganska stolt över att vara en av de första som recenserade hennes bok, och det med hyggligt goda vitsord.

Nu är det dags för uppföljaren. Andra boken är alltid svårast sägs det. Kanske ligger det något i det. Vita spår tar vid där den förra boken slutade. Alla karaktärerna finns kvar och är fortsatt lika skruvade. Det är ont om ”vanliga Medelsvenssons” här.

Författaren är fortfarande lika skicklig på att konstruera en fabulöst mångtrådad intrig. Antalet parallellhistorier är många, men Emelie Schepp får allt att gå ihop på slutet. Skickligt. Och det är full fart framåt – antalet cliffhangers är oräkneliga. Intrigen virvlar fram och scenförändringar och plötsliga vändningar i historien blir till sist vardagsmat.

Två unga thailändskor kommer till Norrköpings Central med tåget från Köpenhamn. Bara en av dem lever. Den andra försvinner. Norrköpings poliser får ett besvärligt fall att lösa och åklagaren Jana Berzelius blir förundersökningsledare. Utredningen närmar sig hennes egen privata sfär och hon tvingas till extraordinära åtgärder.

Jana är tveklöst författarens huvudperson. Hon har ett förflutet som hon inte delar med någon. Hon kan till och med begå brott för att hennes hemlighet inte ska avslöjas. Det gör henne intressant att läsa om och bokens avslutning avslöjar att vi säkert inte har hört om henne för sista gången.

Poliskollektivet innehåller ett antal personer som inte är som andra, några lämpar sig inte ens att inneha det yrket. Var för sig har de egna hemligheter, eller egenheter snarare, som de inte heller vill ska nås av dagens ljus. Polisernas privatliv blir parallella historier som är nog så intressanta.

Liksom i den första boken är det action med ”extra allt”. Jag blir nästan andfådd av att läsa och skulle kanske önska mig lite andhämtning då och då, och kanske också något som bryter av mot de stereotyper som poliserna tenderar att bli.

NISSE SCHERMAN

Emelie Schepp. Foto Helén Karlsson