Av Åsa Lantz
Albert Bonniers förlag 2010

Detta är ingen dussindeckare. Spänningsroman kallas den på omslaget. Man kan säga thriller också.

Det är författarens debut inom spänningsgenren, men hon har gett ut två romaner tidigare, Skuld och Splittra nota, och har också skrivit tv-dramatik, Selma och Solisterna.

Det märks att hon kan skriva på annat sätt än den raka journalistprosan. Det är en tjock bok och innan jag kom halvvägs kändes det trögt. Det var alltför litterärt, många personer som man som läsare inte riktigt får grepp om, oklart vad historiens grundbult egentligen handlade om. Den grundbulten är en dokumentärfilmserie i tre delar som en skicklig filmare, Yi, ung kinesiska, har gjort tillsammans med en gammal tv-räv (lätt på dekis). Filmens första del sätter igång en kedja av händelser där bokens huvudperson Viggo, dramatiker som misslyckats med sin senaste pjäs för Göteborgs stadsteater, motvilligt hamnar i. Viggo, fd polis och sambo med en polis (som dock snabbt åker på semester), ombes av Yi att ta hand om hennes plastson Erik, 12 år, när hon måste gömma sig för dem som är ute efter henne för att stoppa sändningarna av de följande avsnitten, och där Eriks pappa tagit sitt liv efter tv-sändningen (eller mördats).

Låter det komplicerat? Det är det. Handlingen innefattar ensamkommande kinesiska asylsökande barn som efter kort tid försvinner (ett verkligt problem), könsstympning och våld mot kvinnor, exploatering av invandrare, svenska företags samarbete med kinesiska, ostindiefararen Götheborg, och Invandrarverkets/Migrationsverkets hantering av flyktingar.

Den andra huvudpersonen, Yi, är liten men stark, tränar kampsport men är ingen, vilket sägs uttryckligen, Lisbeth Salander.

Alltså: det kändes rörigt i början. Men så tar det fart, och finalen, eller snarare finalerna, har ett väldigt crescendo, och mycket litet är vad det synes vara.

Så min inledningsvis avvaktande hållning har mot slutet bytts i glädje över en deckare som kraftigt avviker från dagens huvudspår. Det tröga bladvändandet i början övergick i högre tempo och växel mot slutet.

LEIF-RUNE STRANDELL

Åsa Lantz. Foto Anna-Lena Ahlström

Intervju med Åsa Lantz på YouTube (sök på Åsa Lantz): https://www.youtube.com/