Av Joe Hill
Samlingens originalnamn ej angivet 2005
Översatt av Gabriel Setterborg
Norstedts 2008

Joe Hill är ett namn som ger svenskar associationer. Så kallade sig Joel Hägglund alias Joseph Hillstrom, trubadur och socialistagitator som 1915 avrättades i Utah för ett mord som det var tveksamt att han begått. Då Sverige höll på att bli maoistiskt utgavs 1969 samlingen Joe Hills sånger.

Om författaren Joe Hill vet jag just inget annat än att han föddes tre år senare än då hans namnes sångsamling kom ut i vårt land. Hans debut Vålnader kom ut på ett litet brittiskt förlag vid namn PS Publishing och 2007 slog han igenom med skräckromanen En hjärtformad ask (utgiven hos Norstedts) som fick Bram Stoker-priset för det årets bästa roman i skräckgenren. Stoker var själv inte så dum på att skrämmas, vilket han bevisade med sin roman Dracula.

Vålnader är en novellsamling med ett innehåll som presenteras som skräckberättelser av förlaget. Lite grand är det falsk varubeteckning eftersom inte alla noveller är i denna genre. Egentligen hör ingen av novellerna hemma där. Jag blev inte skrämd en enda gång. Däremot blev jag imponerad av Hills fantasi, hans detaljrikedom, miljöbeskrivningar och märkliga personligheter.

Men han leker gärna mer skräckgenrens olika ingredienser. I Årets bästa skräckhistoria får en förlagsredaktör tillgång till en novell som får den luttrade mannen att nästan känna lycka. Han måste få tag på författaren för att få tillstånd att använda novellen i en kommande antologi. När han väl träffar mannen börjar han önska att han inte gjort det.

Det finns flera mycket bra historier om vampyrer, spöken och människors inre mörker i

Vålnader, men man ska nog inte läsa allt i ett sträck. En del av dem har likheter med ”skräckisarna” som gick i radions ”Mannen i svart” för länge, länge sedan. Den jag gillade allra bäst är långnovellen Morris papplabyrint (som fått World Fantasy Award för bästa kortroman), en historia med många märkliga bottnar. Den kommer jag nog att läsa om både en och två gånger.

KJELL E. GENBERG

Joe Hill. Foto: Shane Leonard