Av Pelle Forshed
Kartago, 2018
ISBN 9789175153100, 191 sidor

Om man som jag är uppvuxen med lättillgängliga serier som Lilla Fridolf, Kronblom och Åsa-Nisse och så småningom den mer vuxna Tvillingdeckarna, och ännu senare tidsskildrarna Arne Anka, Livet hemmavid och Rocky, ja då kanske man inte kastar sig över 45-årige Pelle Forsheds serieroman Under tiden. Trots en genomliden svår influensa och därmed tid för två genomläsningar så har jag ändå svårt att uppskatta romanen.

Medan den satiriske Arne Anka av Charlie Christensen verkligen sätter fart på livsandarna – om man är lagd åt det satiriska hållet, vilket man är – så präglas Under tiden av dysterhet. Stark dysterhet. Och hopplöshet. Saktmodighet. Jag tycker dessutom inte att serietecknandet tillför någonting till handlingen. Det är som någon sa om debattprogram i teve, att de kan lika gärna sända det i radio så att man slipper se eländet. Prat hör hemma i radio, var undermeningen. Och romanprat passar bra i den normala romanens format.

Jo, jag vet. Det är inte rättvist eller smart att jämföra de nya tecknarna som försöker skildra det svenska samhället och samhällsklimatet med gamla godingar som Agust och Lotta. Som på sitt sätt också i och för sig skildrar samhället och dess utveckling. Där skulle det dock alltid vara något putslustigt genom hela serien, och gärna ett avslut med en farbroderligt rolig slutpoäng. Som allt som oftast var av “sa flickan”-karaktär. Lite poänger skulle också den här serieromanen må bra av.

Även om det råkar vara så att det faktiskt är en person som försvinner spårlöst i den här romanen så är detta ingen deckare. Definitivt inte. Handlingen utspelar sig i ett villaområde och följer ett antal personer som berörs av att den försvunne är borta. Till synes utan förklaring är han – helt enkelt – borta. Alla inblandade hanterar situationen på olika sätt. Och jag antar att kontentan av det hela ska vara att spegla hur man överlever att bli lämnad utan att veta hur och varför. Ett stigma som måste avhandlas, förstås.

Eller som Pelle Forshed själv säger i en artikel i Svenska Dagbladet:

“Det jag kände att jag brottades med i boken är hur man lever i sin egen lilla bubbla. Man kan leva så otroligt nära varandra fysiskt och försöker hela tiden nå varandra, men kommer aldrig ifrån att man lever i sitt eget universum.”

Pelle Forshed är i grunden serietecknare och illustratör. Det är nog där som han har sin styrka, inte i själva berättandet. Även om jag som nämnts tror att just denna serieroman skulle mått väl av att vara bara en roman. Kanske den till och skulle vuxit i styrka. Teckningarna är i viss mån karakteristiska men samtidigt inte unika. Karaktären Alexander tycker jag mig känna igen som en efterföljare till en figur i en tecknad film på 1970–80-talet, vilket fick mig att hoppa till lite grand.

Nåväl, serieromanen Under tiden är inte producerad för den som är ute efter underhållning för stunden, eller den som vill fördriva tiden mellan hostanfallen. Men, vill man ha lite kvasipsykologiskt att bita, så varsågod! Eller kanske kräver den en tredje läsning …?

PETER OLOFSSON

Pelle Forshed. Foto Kalle Assbring