Av Helena Merriman
Tunnel 29. The True Story of an Extraordinary Escape Beneath the Berlin Wall, 2021
Översättning Åsa Brolin
Forum, 2021
ISBN 9789137158204, inbunden, 380 sidor

Berlinmuren har nu varit borta i mer än trettio år, längre tid än den hindrade människor i en delad stad och ett delat land från att mötas. Men delar av muren finns kvar som påminnelser. Bland annat vid Bernauer Strasse, en bit norr om affärs- och museiområdena. Den gatan delades på mitten när muren byggdes och blev spelplats för flyktförsök och kontakter mellan människor som försökte vinka till varandra över muren eller hålla upp barn till föräldrar som skilts mellan öst och väst.

Under Bernauer Strasse grävde en grupp unga män sommaren 1962 en tunnel som skulle göra det möjligt för kanske hundratals människor att lämna DDR. Muren hade stått i ett år och flera andra flyktförsök över och under jord hade lett till att människor dödats eller fängslats. Den här tunneln fungerade bara en gång innan den fylldes med vatten, men det tog flera dagar för Stasi att upptäcka och förstöra den.

Den 14 september 1962 kom 26 kvinnor, män och barn igenom tunneln. I Västberlin möttes de av släktingar och vänner. Men vid tunnelmynningen stod också ett filmteam från det amerikanska tv-bolaget NBC, som finansierat delar av grävarbetet. Händelsen är en av de mest kända från Berlinmurens tid, inte minst eftersom NBC några månader senare sände en film om tunnelbygget och flykten. Filmen kan i dag ses på Youtube och griper fortfarande tag med sina svartvita bilder från en svartvit tid.

Tunneln och flykten har nu också beskrivits i BBC-journalisten Helena Merimans bok Tunnel 29, som bygger på intervjuer med flera av de som var med, dokument från Stasi och en del annat material. Vi får möta en de mest engagerade grävarna, den i dag drygt sjuttioårige Joachim Rudolph, och andra Berlinbor på olika sidor av muren. Särskilt intressanta är avsnitten om en Stasiagent som avslöjade andra flyktförsök och gärna hade avslöjat även denna flykt för lite extra ersättning och uppskattning från sina uppdragsgivare.

Det är en bok som har det mesta: spänning, kärlek, frihetslängtan på liv och död, storpolitik och småaktigt förtryck hos en regim som är rädd för sina egna medborgare. Merriman berättar med journalistiskt driv och minnesvärda detaljer från dokument och intervjuer. Perspektivet är strikt västeuropeiskt men det är svårt att problematisera den ensidigheten och de vaga antydningarna om att livet i väst inte alltid blev vad flyktingarna tänkt sig. Berättelsen om det idoga tunnelgrävandet och den vanskliga flykten har fortfarande ett eget hoppfullt budskap.

PÄR ALEXANDERSSON

Helena Merriman. Foto Jon Holloway