Av Siw Malmkvist och Carl Magnus Palm
Norstedts 2010

När jag som ung såg Siw Malmkvist (född Malmquist) både på scenen, men oftare hos Lennart Hyland, frapperades jag av hur det sprudlade om henne. Hon hade vunnit en talangtävling 18 år gammal, upptäckts av Anders Burman och Börje Ekberg på Metronome Records och därmed inlett en artistkarriär i det närmaste utan motstycke.

Nu har hon kommit med sina memoarer Tunna skivor av mig. En intressant och i vissa delar gripande berättelse om en statarflickas väg mot stjärnstatus. Enda felet med boken är att den kommit alldeles för sent. Många av dagens yngre läsare har annorlunda musikpreferenser och fattar kanske inte hur stor Siwan en gång var. Men det är ett vanligt fel. Det har kommit många artistbiografier där huvudpersonerna känns som skuggor ur det förflutna och därför inte tilldragit sig det intresse de egentligen är värda.

Siw fortsätter att uppträda (hon har 55 år i branschen) men lite i mediaskugga.

Den unga flickan Siv Gunnel Margareta Malmqvist, som hennes namn var då, växte upp tillsammans med åtta syskon i ett barnrikehus i Skåne. Barndomen var fattig men kärleksfull och, som hon berättar, rik på äventyr. Och sedan hon blev professionell artist och gjort en klassresa i flygande fart har äventyren bara fortsatt, i huvudsak i Sverige, Norge och Tyskland. Och hon har inte bara varit sångerska. Precis som generationskamraterna Monica Zetterlund (vars memoartitel Hågkomster ur ett dåligt minne hon avundas) och Barbro ”Lill-Babs” Svensson har hon stått på scenen i talroller och gjort succé även där. Hon anser att höjdpunkter i den karriären var rollen som Pippi Långstrump (Astrid Lindgren krävde att hon gjorde titelrollen) på Folkan i Stockholm 1980 och rollen som Luisa i musikalen Nine på Oscarsteatern, där hon hade Ernst-Hugo Järegård som motspelare.

Att det blev några memoarer var egentligen en slump. Hon hade börjat skriva ner lite familjeminnen för att barnbarnen skulle få veta lite om hur Sverige – egentligen Skåne – såg ut när hon växte upp från 1936 och framåt. Då ringde man från Norstedts Förlag, som ville att hon skulle berätta om hela sitt liv och karriär. De skulle se till att hon fick hjälp av en researcher för att ge minnet en skjuts.

Det måste man bocka och tacka för. Siw Malmkvists memoarer berättar en hel del om en tid som inte inte längre finns, om de gamla folkparkerna som saknade bekvämligheter men ofta hade en entusiastisk publik, om orkestrarna med fadersgestalter och ibland smått mobbande medlemmar, om managers och skivbolag som inte enbart tänkte på intäkterna utan såg människan bakom sångrösten.

Numera bor Siw Malmkvist tillsammans med maken Fredrik (Ohlsson, skådespelare), barnen Tove, Henrik och två bonusbarn på Karlavägen i Stockholm, 60 mil från den statarlänga i Borstahusen där hon föddes.

KJELL E. GENBERG