Av Uwe Tellkamp
Der Turm 2008
Översättning Aimée Delblanc
Bonniers förlag 2011
ISBN 978-91-0-012380-2, inb, 971 sid

Tellkamps arbete är en diger volym om närmare tusen sidor. Det är också ett imponerande romanprojekt, som syftar till att skildra en del av ett söndervittrande Östtyskland (DDR) från 60-talet till tiden före återföreningen med Västtyskland (BRD) 1990. Romanen tar sin utgångspunkt i Dresden, som i februari 1945 i praktiken utplånades av brittiskt och amerikanskt flyg. Brandbomber av petroleum och det intensiva bombandet gav senare namn åt begreppet eldstormar, vars intensitet och våldsamhet gav upphov till ytterligare ett begrepp; förintelseanfall. Dresden var knappast ett strategiskt intressant mål, snarare en rik stad med ett beundrat kulturhistoriska arv, varför omvärldens reaktion inte lät vänta på sig med en rad internationella protester.

DDR införlivades vid krigsslutet i den sovjetiska maktsfären och blev därmed liksom övriga öststater en råvaruproducent till den mäktige grannen i öst. En viss återuppbyggnad skedde efter kriget med de typiska sovjetiska avskalade prefabricerade betongkolosserna som förebild. En omfattande militär- och säkerhetsapparat (STASI) byggdes upp under ledning av det av Sovjet sanktionerade kommunistiska partiet och DDR kom i allt väsentligt att likna en sovjetisk vasallstat.

Inget av detta nämns i Tellkamps roman, men det är mot den bakgrunden som hans text ska tolkas och förstås. Romanfigurerna representerar en slags intellektuell bourgoisie som lever i ett område –Tornet – med företrädesvis större villor. Miljön som förefaller ligga något avsides tycks ha klarat sig relativt bra från krigets förstörelse. De är akademiker inom förlagsbransch, medicin, zoologi etc. med starka kulturella intressen, särskilt musik. Där finns också Christian som vi får följa från tidiga ungdomsår till värnplikt – den senare präglad av trakasserier, våld och orättvisa bestraffningar.

Berättelsen eller rättare sagt berättelserna utspelar sig i ett mentalt landskap i en värld på gränsen till sammanbrott. Miljöförstöring, teknisk eftersatthet, den allestädes närvarande makten och anpassningen till den ofta oklara politiska ideologin utgör de ramar människorna har att verka inom.

Det är en mängd olika verktyg författaren använder för att komma romanfigurerna in på livet; berättarens reflektioner, tankar hos hans alter ego Christian, dialoger, dagboksanteckningar, protokoll m.m. Ibland glider det sakliga in i ett drömlandskap och det absurda.

Det är ett ambitiöst uppdrag som Tellkamp tagit på sig – att försöka spegla människors villkor och både det inre och det yttre liv som bestäms och färgas av förtryck.

Som läsare med viss vana vid politiska ekonomiska analyser är Tellkamps inträngande analys eller försök att förstå människor på djupet en befrielse. Samhällsstrukturerna finns visserligen som en svag och suddig relief mot vilken handlingarna i romanen utspelar sig, men den konkreta verkligheten som den uppenbaras i hans texter gör den mer begriplig. Det är ett storartat intellektuellt projekt med en metodik som även är tillämplig på vårt samhälle.

ULF MALMSTRÖM

Uwe Tellkamp. Foto B Friedrich