TENSEGRITET. Dikter

May 24th, 2021 | By | Category: 2021-05 maj, Recension

Omslag till TensegritetAv Martin Hallberg
Illustrationer Lina Löfstrand
Miders förlag, 2021
ISBN 9789187576515, 60 sidor

Titeln på Martin Hallbergs diktsamling leder mig ut på internet. Där lär jag mig att ”tensegrity” handlar om hur komponenter kan bilda system genom att flyta i rum av balanserad spänning utan att röra varandra. En strukturell princip, alltså, som verkar kunna användas om lite av varje, från arkitektur till dinosaurier. Så varför inte också om förhållandet mellan ord, dikter och människor?

Martin HallbergHallbergs dikter är skrivna med en återhållen subjektivitet. Inga starka känsloutspel eller bekännelser, men desto mer av lyssnande inåt och utåt med respekt för att poesins byggstenar kommer från språket. Grundtonen är allvarlig, men en del stilvariationer gör andhämtningen lättare och breddar perspektiven. Det handlar om så olika grepp som hänvisningar till tyngdtäcken på postorder, precisa plats- och tidsangivelser (”Sitter på en grå soffa i Hornstull, en regnig tisdag / och skriver att spänning och integritet får mötas, allting finnas”) och aforismer som glimtar till (”Hur kan det vara så att vi hjälper varandra utan att förstå det?”).

För att spinna vidare på titeln så går det att hitta olika teman i dikterna som inte omedelbart verkar hänga samman, men som tillsammans bär upp samlingen och håller ihop den. Jag fäster mig särskilt vid tre sådana teman: diktjagets intryck från olika platser som betytt något för honom, olika försök att formulera generella principer och förhållanden tillvaron och nedslag i en relation (eller kanske flera relationer). Dessa teman har sina olika uttryck och skapar rörelser mellan distans och närhet, personligt, privat och universellt. Så här kan det bli i en av de mest direkta dikterna, ”Mod att leva”:

Skall du också av här? frågade han.
Nej, jag skall vidare, svarade jag. Och menade det.
Jag håller på att resa in i modet att leva.

Jag minns hur hon simmade framför mig i en bassäng i Dalarna.
Solen plirade genom vattenytan, i grumliga ögon och vi skrattade
samtidigt på olika ställen.

En bro in i livet.

Som helhet en snygg och mogen debut, dessutom i en bok med fina illustrationer av Lina Löfstrand. Hallberg kan gärna fortsätta att utveckla denna direkthet utan att lämna det lite garderade, reflekterande språket. Han får gärna också lämna en del fragmentariska tidsmarkörer som inte tillför mycket här (”Knaustgårds cigaretter”, ”Lyssna på Greta Thunberg”) och låta omvärlden komma in i dikterna på andra, mer väsentliga sätt.

PÄR ALEXANDERSSON

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22