Av P. D. James
Bodleian Library 2009

I inledningen säger James, att boken skrevs på uppmaning av en bibliotekarie vid Bodleian Library i Oxford. Hennes royalties går till biblioteket. Det framgår också att mycket av innehållet har sin bakgrund i frågor hon fått av sina läsare. James är ju en flitig föreläsare och jag misstänker att boken innehåller en del material från föreläsningarna.

I boken presenterar P. D. James sin personliga syn på deckargenren.Hon börjar med att ge en historik och påpekar att flera av 1800-talets stora berättare som Dickens och Trollope använder mord och andra brott för att skapa spänning i sina romaner.

Hennes framställning tar bara upp författare som hon gillar och ändå behandlas några väldigt översiktligt. Jag tror att de flesta trägna deckarläsare saknar några av sina favoriter. Ett helt kapitel ägnas de fyra stora från Guldåldern: Christie, Sayers, Marsh och Allingham. James har en del  anmärkningar även mot dessa storheter utan att det förringar inte deras betydelse.

Historiken är någorlunda fyllig fram till 40-talet och de hårdkokta, troligen beroende på att det är de äldre böckerna och författarna hon umgåtts längst med och därför har en tydlig relation till.

De sista kapitlen är verkligt intressanta. De borde vara obligatorisk läsning för alla förhoppningsfulla (deckar-) författare.

I kapitel 6 tar hon upp berättarteknik, miljö- och personskildring.

I kapitel 7 intresserar hon sig för synen på deckare och hur recensenter behandlar genren.

Slutligen ger hon i kapitel 8 en sammanfattande återblick och resonerar om kriminallitteraturens framtid.

Eftersom hon ofta anknyter till sitt eget författarskap har naturligtvis vi James-älskare särskilt stort utbyte av boken. Men också alla andra deckarläsare torde ha mycket att hämta, t.ex. tips om författare man missat eller om böcker man läst, glömt och bör läsa om.

Slutligen (och inte minst viktigt): Språket är lättläst och omväxlande!

BENGT HEURLIN