Av Daniel Goldberg och Linus Larsson
Norstedts 2011
ISBN 978-91-1-303044-9, 316 sid

Jag är mitt inne i den intressanta boken om svensk hackarkultur när ögonen fastnar på en artikel i Svenska Dagbladets ekonomidel, lördagen den 7 maj. Där berättas att hackerattacken mot Sony Playstation där 77 miljoner konton kapades kommer att kosta företaget miljardtals kronor.

Vad är det som driver människor att göra sådana saker? Vissa förklaringar får man i Goldberg och Larssons lättlästa, pedagogiska och i många stycken spännande bok Svenska hackare. Författarna är kunniga i sitt ämne (alltför kunniga, något som tynger i teknikbeskrivningarna och en viss distanslöshet); Linus Larsson är nyhetschef på datortidskriften Computer Sweden och Daniel Goldberg är chefredaktör på tekniksajten IT24.se.

Hackervärlden är dold för de flesta av oss vanliga dödliga men ett tillhåll för många teknikhjältar (?) av olika slag. Gemensam nämnare för dessa tycks vara att de anser sig ha rätt – snudd på skyldighet – att använda sin kunskap om datateknik exakt som de själva tycker. Inte minst gäller detta rätten att hämta hem, hantera och sprida andras lösenord och hemligheter av vad slag det vara må.

Boken är indelad i sju kapitel (med en utmärkt notapparat) och det i mitt tycke bästa ligger allra först: Historien om Stakkato – berättelsen om en ung man, 16 år, som ”lekte runt lite” och hamnade i datorer han aldrig borde ha besökt, bland annat San Diegos Superdatorcentrum, NASA, Cisco Systems och en massa universitet världen över. Han upptäcktes, förhördes och dömdes till sist till villkorlig dom för sju fall av intrång mot enbart svenska universitet. Det är en historia, spännande som en kriminalroman, om hur hackarens motståndare genom idogt ledande lyckades ta reda på hur de olika intrången gått till och hur man till sist hittade gärningsmannen.

Intressant för Dastläsarna är också berättelsen om Ambassadhackaren från Malmö, ännu en ung man som mest av en slump kom över lösenord och mejlkorrespondens till en hel mängd ambassader. Han försökte varna dessa för att deras hemligheter fanns på nätet, men avfärdades varför han lade ut vad han visste på en hemsida. Det skulle dröja innan polisen kom, men en morgon knackade de på.

Hackare tycks ofta använda sig av ett nätverk som heter Tor. Det har tillkommit för att ge alla brukare anonymitet, dölja den väg de tagit fram till målet. Men författarna ägnar sig åt mer än teknikbeskrivningar. De har åstadkommit rätt djupa beskrivningar av människorna bakom hackartiteln. Alla har de inte hittat, till exempel gruppen VFH (Vuxna förbannade hackare) som för några få år sedan gav sig på de datorsystem som fanns hos TV3 och Aftonbladet. Jakten på dem tycks lösas upp i dimman på sajten Flashback.

Hackare har många olika bevekelsegrunder. Det kan handla om att visa sig duktig men också att vilja tjäna pengar eller driva en åsikt. Det tycks vara så att Flashback, The Pirate Bay och Julian Assanges just nu så omstridda Wikileaks har startats av datanördar som kallat sig hackare.

Hur som helst rekommenderar jag boken till alla som än så länge enbart använder sin dator till att skriva någonting, mejla eller betala räkningar. Det känns faktiskt lite märkligt att ha tillgång till en apparat som kan ställa till med så många olika saker utan att man själv riktigt fattar hur det skulle kunna gå till. Kanske lika bra det.

KJELL E. GENBERG

Linus Larsson och Daniel Goldberg