Av David Ericsson
Ordfront 2009

Jag har, tyvärr, inte läst någon av David Ericssons tidigare böcker, men följt honom i Dagens Nyheter. Tyvärr, för denna senaste bok får mig att förstå att jag missat något.

Som tidigare (vad jag förstår) är huvudpersonen långtradarchauffören Jack. Hans arbete för honom över stora delar av Europa, men den brottslighet han är på spåren är främst koncentrerad till Stockholmsområdet. Hans fd flickvän tycks ha råkat in i något som höjdare i samhället driver. Inte förvånande handlar det en hel del om sex.

Alltså: dolda makthavare har vi ju stött på tidigare i litteraturen. Men här är fokus på ”den vanlige mannen” Jack och hur han agerar och dras in i sammanhang han inte riktigt behärskar.

Som läsare vill man ibland ropa maningar till honom att inte göra så, gå inte dit, tala med polisen!

Förstås är det just här som spänningen finns (plus hans inte helt enkla förhållande till familjen). Åkerimiljön känns naturlig, så som det oftast blir när någon som verkligen kan det område som skildras och därför inte behöver understryka poänger hela tiden.

Men grundbulten är inte sannolik. Fast för spänningens skull spelar det ingen roll.

LEIF-RUNE STRANDELL

David Ericsson. Foto Patrik Pettersson