Av Vilhelm Agrell
Historiska media, 2020
ISBN 978-91-7789-225-0, inbunden, 208 sidor

2006 gav underrättelseanalysprofessorn Vilhelm Agrell (i dagarna prisbelönad av Svenska Akademien) ut en bok om Stockholms centrala spionläge under andra världskriget. Den blev uppskattad och läsare hörde av sig och ville veta mer. Så här den boken om, som undertiteln lyder, tre olika perioders spionstad, under första världskriget, andra världskriget och kalla kriget.

Det är en översiktlig berättelse om agenternas upp- och nedgångar, om geniala kodknäckare och klantiga bluffmakare, och platserna där de bott och arbetat. Ibland har de konkurrerande verksamheterna funnits nära varandra. För det är ju inte bara i ambassaderna spionerna finns, helst vill de hålla sig undan gömda bakom anonyma lägenhetsdörrar eller diskreta företag.

Även de svenska motåtgärderna, via polis eller militär och ibland vid sidan av, var inte alltid så hjältemodiga. Sverige, officiellt neutralt men gärna sidbyten när omgivande krigslycka vände.

Och inte att förglömma våra svenska spioner, Wennerström och Barrling, och våra egna udda verksamheter, som IB, slutpunkten i Grupp B som blev B-kontoret. Ingen visste vad IB betydde men chefen kallades IB 00.

Trots den översiktliga genomgången får vi många udda detaljer, som när avlyssningen av den sovjetiska radiotrafiken under andra världskriget av utrymmesskäl och mottagningsförhållanden flyttades till Idrottsinstitutets lokaler på Bosön. Man använde två våningar och för att vinna tid skickades lapparna med uppsnappade meddelanden till kodknäckarna i våningen under genom ett stort hål som sågades upp i balsalens nylagda parkett, vilket tillfälligt fördunklade relationerna mellan krigsmakten och idrottsrörelsen.

A i DAST står ju för Agenter, och här finns det gott om sådana. Det har nyligen funnits en debatt om att svensk film inte sysslat med vad vi gjorde under krigsåren, till skillnad från danskar och norrmän som i flera filmer och tv-serier visat upp både goda och dåliga sidor. I den här boken finns mycket att använda, och när den inte räcker finns en avslutning med en gedigen person- och platsförteckning och en sex sidor lång källförteckning. Bara att hugga in.

LEIF-RUNE STRANDELL

Vilhelm Agrell. Foto Gunnar Menander