SÖNDAGSVÄGEN Berättelsen om ett mord

Jul 1st, 2020 | By | Category: 2020-07 juli, Recension

Omslag till SöndagsvägenAv Peter Englund
Natur & Kultur, 2020
ISBN 978-91-27-16002-6, inbunden, 335 sidor

True crime heter ju genren på svenska, vilket författaren påpekar i ett efterord. Alltså en berättelse om ett verkligt brott. Sådana böcker har ofta skrivits av journalister, jurister och andra vana vid brottsutredningar. När historiker tar sig an gamla brott ligger de mestadels långt tillbaka i tiden (och i Sverige har vi ju en arkeologisk, Bronsåldersmordet). Men nu har historikern och akademiledamoten Peter Englund gått till 1965.

Han skriver själv i boken att det ”till dels handlar om en gammal dröm hos mig, att arbeta med något som finns i levande minne. Som historiker kommer man oftast för sent till platsen. – – – Men det kan man om man rör sig i 1960-talet — en period jag själv minns för det var då jag växte upp.”
Alldeles lätt blev det inte för av dem som var med då är de flesta avlidna. Så det blir mycket papper ur arkiven.

Det är en rak berättelse, med många egna kommentarer och iakttagelser av det tidstypiska, om mordet, polisens arbete, hur man hittar en misstänkt, förhör och utredning och rättegångar, och vad som hände sedan.

Platsen är radhusområdet Skönstaholm, en medelklassidyll i kanten av det mer ruffiga Hökarängen. Där finns några av dåtidens kändisar som kapellmästaren Arvid Sundin vars dotter Lillan är den som hittar den döda väninnan, och radiomannen och musikern Sten Carlberg, nu mest känd som kompositör till Sommar, sommar.. som han skrev just här.

Skulle detta var en klassisk deckare finns en tydlig huvudperson, GW, förstås inte Persson utan kriminalkommissarie GW Larsson. (Leif GW harangeras i efterordet.)

Sjöwall—Wahlöös kommissarie Beck har en del gemensamt med GW, och deras Roseanna kommer ut detta år. En kliché är de klantiga första poliskonstaplarna som rör till det, så också här, men alltså i vekligheten, vilket ställer till det ända upp i domstolarna.

Så dyker det upp en person jag träffat: kriminalöverintendent Otto Holm, GWs chef. Han var deckarintresserad, medlem i Sällskapet Deckarvännerna, och hans stora bibliotek är grunden till det som nu är Svenska deckarbiblioteket i Eskilstuna.

Annat som gör denna utredning, en av de största som gjorts i Sverige med 6.000 förhörda, ovanlig är att man försöker sig på en psykologisk profilering av gärningsmannen. Experternas tankar stämmer sedan ganska väl in på den som grips, frias i tingsrätt och döms i hovrätt, en man (spoilervarning!) som i dag skulle kallas incel. Han döms mycket på de omfattande skriverier han har där han planerar mord och våldtäkter och hämnd på människor han anser ha skadat honom, inte minst kvinnor.

Men några bevis finns inte, bara indicier. Var han verkligen mördaren?

Det finns en gåta kvar, och Peter Englund hittar det som kanske är den sista pusselbiten.

Det finns fler välkända namn och begrepp i boken, inte minst blomkvistare. Och det här mordet var det första i det som under många år var kvällspressens ”sommarmord”.

En annorlunda berättelse om ett mord, mellan fackbok och spänningslitteratur. Den akademiska anknytningen syns bl.a. i de många fotnoterna, förskräcks inte av dem utan läs om en föredömlig polisutredning. Och en skildring av Sverige i en brytningstid.

LEIF-RUNE STRANDELL

Peter Englund

Peter Englund. Foto Thron Ullberg

Taggar: , , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22