SOM DAGGEN STILLA KYSST

Jul 31st, 2018 | By | Category: 2018-07 juli, Recension

Omslag till Som daggen stilla kysstAv Marianne Cedervall
Lind & Co, 2018
ISBN 978-91-7779-334-2, inbunden, 310 sidor

Vi är många som gillar Marianne Cedervalls böcker. Även om hon bytt huvudpersoner och ibland även miljöer (men mest är det Gotland) så känns tonfallen igen. Att sätta ut ”En feelgood-deckare” på omslaget är obehövligt för den som redan läst något av henne. Alldeles särskilt som beteckningen tycks klistras också på romaner som inte alls är så lättläst trevliga.

I den här boken återser vi Anki Karlsson, pensionerad lärare, och Tryggve Fridman, pensionerad polis, som genom att hjälpa till vid ett storbröllop på en storbondgård dras in i mysterier. Efter vigseln, när brudparet ska visas upp för traktens folk, som inte varit bjudna till själva bröllopsfesten, är brudgummen försvunnen och har bara efterlämnat blodig kravatt, mobiltelefon och medicin. Rymde han själv, blev hann bortförd eller mördad?

Att gåtan hänger ihop med ett drama många år tidigare, då brudgummen bara var 12 år, vet läsaren efter inledningskapitlet.

Gediget polisarbete och gedigen nyfikenhet hos de båda privatspanarna ger ju förstås gåtorna lösningar på slutet.

Det är, så som det ska vara, omväxlande mysighet och dramatik. Personerna är vältecknade och komplexa, och halva boken är också en populäretnografisk beskrivning av hur ett traditionellt gutebröllop ska gå till. Det är Anki, hitflyttade fastlänning, som får det förklarat för sig. De traditionella inslagen gotlandsdricka, dricku, och salta kringlor får grundförklaringar men visst hade det varit ett extra plus om vi fått med recepten på just bokens varianter (det finns flera olika slags recept).

Lättläst, trevligt utan att det blundas för livets mörkare sidor, och en gåta som läsaren har möjlighet att klura ut under läsandets gång.

Undrar om den planerade utlandsresan i slutet kommer att ge miljö till en ny deckare med huvudpersonerna.

LEIF-RUNE STRANDELL

Jag finner det märkligt att många ser ner på den här typen av litteratur. Kriminalromaner måste vara dramatiska, innehålla ett antal mord och vara mer eller mindre våldsamma. Som bokhandlare vet jag att många kunder efterfrågar de lite mer stillsamma och ”hemtrevliga” morden. Ja, i själva verket behövs vaken mord eller blod. Det duger gott med ett mysterium eller två. Något som kittlar fantasin en smula.

Där passar Marianne Cedervall in som hand i handske. Hon använder sig av Gotland och bara det ger en trivseleffekt. Hon har två äldre och förhållandevis vänliga och sympatiska huvudpersoner, Anki Karlsson har flyttat till ön och håller ett par hästar. Tryggve Fridman är pensionerad polis. Tillsammans bildar de ett radarpar som ofrivilligt snubblar över mysterier, nu i denna fjärde bok i serien.

Det vankas bröllop i Mullvalds. Storbondens dotter Amanda ska gifta sig med sin Fredrik. Det ska bli ett mycket traditionellt evenemang i gotländsk anda. När det är dags för ”brudvisning”, alltså att brudparet ska visa upp sig för socknen, är det bara bruden som stiger fram. Brudgummen är försvunnen. Det enda man hittar är hans kravatt som är blodfläckad. (Det enda blodet som förekommer i boken)

Naturligtvis kan inte Anki och Tryggve låta bli att lägga näsan i blöt. Det kanske inte alltid ses med så blida ögon av polisen att speciellt den envisa Anki lägger sig i utredningsarbetet. Men hon har näsa för att lista ut de verkliga förhållandena.

Marianne Cedervall har sin trogna läsarskara som hon har behållit ända sedan böckerna om Miriam och Hervor. Hon gör ingen i den skaran besviken, kanske är det till och med lite mindre kusligt än vanligt. Beskrivningen av de lokala sederna vid gotlandsbröllop är särskilt intressant.

NISSE SCHERMAN

Marianne Cedervall

Marianne Cedervall. Foto Mia Carlsson

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22