Av Anders H Blomström
Horneman förlag, 2020
ISBN 978-91-639-7063-4, inbunden, 303 sidor

En polisroman med internationella förvecklingar, terrorism, smuggling, avslöjande av högt uppsatta personers fiffel — låter som en ganska vanlig spänningsroman. Men på omslaget står också ”1365 Wisby” och då blir det lite annorlunda. Medeltidsdeckare har det funnits tidigare och även professor Dick Harrison har kommit med en. I den här har vi en skicklig kriminalkommissarie, stadsfogde i Visby alltså, som omutligt tar sig an både mordfall och mystiska försvinnanden (som inte oväntat för läsaren hänger ihop).

Detta är den andra deckaren med Botulf Kattlund som utredare. Den första, Eldskytten, kom för fyra år sedan och det är inte fel att läsa den först, men bortsett från några detaljer från den historien så går det utmärkt att starta med den här. Några rader på slutet gör att man kan misstänka att vi får möta personerna igen.

Jag gillade Eldskytten men den här är snabbare i att berätta om de många vindlande trådar som väver ihop historien. Och historien: många av de omnämnda personerna har existerat, på omslagets insidor finns bilder och kartor från Tyska ordens borg Marienburg, på Litauens utbredning under den aktuella tiden, en bra karta över Dorpat där mycket av händelserna i boken utspelar sig.

Om vi tycker att nutida europeisk politik kan vara svår att bena upp, med allianser och fiendskap, så var det ännu fler furstar, biskopar och kungar och tronpretendenter som slogs med och mot varandra, med handelsmännen i Hansan som ville sköta affärerna i fred och korsfarare som inte står dagens IS efter i sin iver att övertyga andra om den rätta tron.

Stadsfogde Botulf och hans män är den ena huvudgruppen, handelsman Tjelvar Pavaldson och hans närmaste en annan, och så finns ett antal mycket driftiga kvinnor.

Berättelsen börjar med att Tjelvar hjälper en tillfångatagen furste, Kestutis, att fly från fångenskap, men blir sedan själv fånge. I Visby hamn mördas ett par män som kommit seglande med Tjelvars skepp.

Botulf är skicklig på att få fram sanningen, utan tortyr, men också han vet att ibland måste man ljuga. Vi får lära känna många personer, vi lär oss hur krogarna fungerar och hur vattenvägarna går med dyrbar last men med risk för pirater.

De många huvud- och bipersonerna kan vara förvirrande men det finns en personförteckning i slutet, missa inte den.

En blandning av klassisk polisutredning, mycket action, och en hel del vänskap och kärlek.

LEIF-RUNE STRANDELL

Ett avsnitt ur boken, lite vid sidan av huvudberättelsen, ger smakprov på hur författaren skriver och på hur det medeltida livet kunde vara: Tjelvar från Wäta utby

Mer om böckerna på författarens webbsida Eldskytten.se