Av Elisabeth Åsbrink
Natur & Kultur 2009

Sommar är för mig två särskilda miljöer. Dels är det Nordkoster där jag varit 21 somrar, målat och lärt mig älska Bohusläns natur och människor. Dels är det barndomens somrar vid sjön Sommen på gränsen mellan Småland och Östergötland. Mina föräldrar hade en sommarstuga på en otillgänglig udde där herrgården Aspenäs ligger. Där lär Den heliga Birgitta fått sina första syner. “Birgittastugan” är nu flyttad till närmsta byn, fagra Malexander där den vita kyrkan syntes långt ut på sjön.

När jag nu på operationsbordet just räddats från döden, men gammal och sliten skriver mina författarmemoarer, griper olika minnesbilder in i varandra. I en central scen vandrar jag och pappa en dag på fyrtiotalet genom ett sommarfagert Malexander. Vinden från sjön Sommen susar i björkarna och handelsboden har som vanligt ny ägare.

Inget känns ljusare än detta. Men minnet är våldtaget av de vidriga mord som skedde femtio år senare. Mördarna ingick i ett skådespel, Sju tre av Lars Norén. Samme Norén som skrivit ett par pjäser som jag tog med mina barn på. De tog illa vid sig och en av dem var länge arg på mig för den hemska upplevelsen.

Nu kommer TV-producenten Elisabeth Åsbrink med boken SMÄRTPUNKTEN – Lars Norén, pjäsen Sju Tre och morden i Malexander. Grunden är en teatercirkel på Tidaholmsanstalten. Som skådespelare användes bl a särskilt farliga fångar, “sju treor”. Arbetet med  pjäsen och en under permissionerna utförd rånarturné pågick parallellt!

Här får man skakande detaljer som till exempel en mordkomplott där Tony Olsson och hans mamma (!) är inblandade. Alla tre Malexandermördarna var nazister. 27 maj gavs den sista av 23 föreställningar. Publikintresset var enormt. Dagen efter avrättade Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson i Malexander polismännen Olov Borén och Robert Karlström.

Borén hade en elvaårig dotter Sara som var med en orkester till Danmark. Resan var rolig till dess ledaren tog henne in i ett klassrum där hon med en kudde i famnen fick veta att hennes pappa mördats. På färjan hade en löpsedel en bild på hennes pappa bredvid ordet MÖRDAD.

Mamman har berättat att hon var en glad, öppen och sprallig tjej, men att hon nu tio år senare inte pratar mycket och aldrig är glad. Jag anser att det säger mer om detta vidriga dåd än allt kvasilitterärt spekulerande!

Vid en omröstning i Dagens Nyheter tyckte 55 procent att Lars Norén hade skuld i polismorden i Malexander.

Jag kan inte påstå att denna pratiga och okoncentrerade bok ger mycket ledning om  förhållandet pjäs/mord. Jag har för mig att den lysande och ej på något sätt kriminelle skådespelaren Reine Brynolfsson hade en roll i pjäsen och jag har undrat vad han tycker. Han verkar dock förvånande utsuddad. Rotar man bland källorna får man till sist veta att han “vänligen” avböjt att medverka!

Inte att förvåna sig över att boken känns så intetsägande!

JEAN BOLINDER