Av Anders de la Motte
Forum, 2016
ISBN 9789137149059, inbunden, 372 sidor

En sommar utan slut kan låta lockande. I Anders de la Mottes senaste roman är det mer av ett mångårigt trauma för alla berörda sedan den femårige pojken Billy Nilsson försvann spårlöst en sommardag 1983 i ett litet samhälle i Skåne. En misstänkt grips sedan han pekats ut av människor, men släpps i brist på bevis och försvinner också han. Pojkens mor förmår inte ta sig upp ur sängen på veckor och tas in på en psykiatrisk vårdinrättning där hon senare tar sitt liv. Den ansvarige polisen bryter upp och flyttar till Mjölby.

Ingen ände på eländet, med andra ord. Åren går och den försvunne pojkens äldre syster Vera, som bytt namn till Veronica och flyttat till Stockholm, kämpar med att bearbeta sina känslor som terapeut med förkärlek för andra människors sorger. En dag dyker en ung man upp i en av hennes samtalsgrupper. Han kallar sig Isak och verkar veta något om händelserna sommaren 1983 som får den äldre systern att vända tillbaka i tiden och till hembygden, som hon inte besökt på flera år.

I Skåne får Vera/Veronica rätt snabbt upp spår som leder henne och några av bygdens stöttepelare in i ett moras av felslagna försök att hantera gåtans djupaste smärtpunkter, där olika former av förbjuden och felriktad kärlek strålar samman.

de la Motte berättar en god historia, och han gör det med många grepp och inslag från både polisromanen och thrillergenren. Det är gott om mer eller mindre rafflande scener med låsta rum, fotsteg på håll och laddade gevär. Ändå verkar han mest vara intresserad av de inblandades relationer – det gäller både levande och döda – och den nerviga Vera/Veronicas väg till insikt och försoning med det förflutna.

Det är också det psykologiska grävande som fungerar bäst i romanen. Spänningsmomenten är tänkta att portionera ut svaret på vad som hände sommaren 1983 i väl avvägda portioner. Men de lite väl många och jag är nog inte ensam om att alltför tidigt ana huvuddragen i de avslöjanden som överraskar Vera/Veronica först framåt slutet.

PÄR ALEXANDERSSON

Anders de la Motte. Foto Anders Hansson