Av Ferdinand von Schirach
Schuld 2010
Översättning Lena Hammargren
Albert Bonniers förlag 2011
ISBN 978-91-0-012634-6, inb, 143 sid

Det har på sistone diskuterats om var gränsen går mellan fakta och fiktion i litteraturen. Romaner som bygger på verkliga människors liv utan att därför vara biografier, självbiografiska romaner, nyckelromaner med ibland inte ens bytta namn på verkliga personer.

Här är två ganska tunna böcker med berättelser, novell om man så vill, av en tysk advokat. Brott (recension https://www.dast.nu/recension/brott-2) kom för en tid sedan, Skuld strax därefter. Visst skulle de kunna ges ut i en volym för innehållet är likartat.

Det är litterärt formade fallbeskrivningar från advokatens praktik. Någon gång kommenterar han men mestadels låter han händelserna tala för sig själva.

Naturligtvis har ytterst få läsare möjlighet att kolla om författarens version stämmer med domstolens sannolikt torrare uppgifter, men – tyvärr – bär berättelserna sanningens prägel.

Det är den lilla stadens fest där orkestern med ordentliga borgerliga män spelar, och i festruset begår gruppvåldtäkt på en ung flicka. En an männen larmar i alla fall så att flickan inte ska dö. Alla åtta i orkestern åtalas. En av dem kan ha varit den som slog larm men vill inte ge sig till känna. Till sist släppte domaren alla. De hade tigit sig igenom förhören.

Ibland slutar det lyckligt, men i alla fall finns frågor om rättvisa och skuld.

Det är 15 berättelser som alla skulle kunna vara utkast till romaner. Det är inte en bok som lockar till sträckläsning. Man behöver fundera en stund efter varje text.

Författaren skriver väl och lättläst. Det är inte stilen som gör att läsningen kan behöva ta tid.

Väl använd tid.

LEIF-RUNE STRANDELL

Ferdinand von Schirach. Foto Piper-Verlag / Paulus Ponizak