Av Jonas Moström
Lind & Co, 2018
ISBN 978-91-7779-426-4, inbunden, 423 sidor

Läste denna i rätt tid, lucia. För huvudpersonen, sextonåriga Ebba, ska just iväg till luciatåget i kyrkan. Hon har vunnit den eftertraktade positionen i strid med sin rival Alice. De bor i det lilla jämtländska samhället Svartviken.

Men Ebba kommer inte fram. Det tycks som om hon blivit upplockad på vägen av en bilist som hon rimligen borde känna och litat på att få skjuts de 500 meter som är väldigt kalla att gå.

Hon hittas inte, men hennes lärare pekas ut som förövaren. Efter fem dagar ger polisen upp letandet. Dagen efter hittas hennes lärare mördad. Då kallas polisen åter in, först de lokala, sedan författarens huvudpersoner från tidigare böcker, Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp.

Små samhällen, där alla känner eller åtminstone känner till varandra, har sina hemligheter, det har vi läst i flera andra deckare de senaste åren (och tidigare också).

Här finns den nu pensionerade lokale polisen som kan avfärda tänkbara gärningsmän med att han är en bra karl, född här i byn. Där finns Ebbas pappa och hans vänner bland Sverigedemokraterna, motorcykelgänget, eleverna i skolan med besvärliga relationer.

Det går undan i utredningen. Gruppen förhör, dess dataexpert hittar ledtrådar, och på ovanligt kort tid för att vara en polisroman kommer man fram till lösningen. Det känns skönt med en polisgrupp, som vi lär känna bra, som trots olika relationer i gruppen är så fokuserad på att lösa fallet. Lever Ebba? Är det bråttom? Hänger mordet samman med försvinnandet eller är det två parallella spår?

En trovärdig och bra verklighetsnära intrig, en miljöskildring där man känner kylan och träffar personer som verkar bekanta. Jag har inte läst de fyra föregående delarna i serien med samma huvudpersoner, men det gick bra att hoppa in här.

LEIF-RUNE STRANDELL

Jonas Moström. Foto Eva Lindblad 1001bild.se