Av Carolina Brown
Carlssons 2011
ISBN 978 91 7331 385 8, 224 sid

Sättet att se på skönhet har förändrats gång på gång genom århundradenas lopp. Det är dessa ideal som Carolina Brown försöker reda ut i Skönhetens mask. Historia om kropp och själ, ideal och verklighet och hon gör det på ett lättbegripligt och intressant sätt. Det är en akademisk bok men texten håller sig på en nivå som kan kallas populärkultur (hoppas nu bara att jag inte genom att påpeka detta, inte stävjar hennes karriär) och hon underbygger sina teser med hänvisningar till bilder – och av sådana finns många och dessutom vackra, både antika tavlor, illustrationer och fotografier.

Brown förklarar att människans fixering vid sitt utseende och manin att alltid försöka följa tidens ideal kan bero på att varje levande varelse vill fjärma sig från tanken på den obevekliga döden. Män har förvisso också försökt leva upp till dagens modeideal, men har haft det lättare än kvinnor som tvingats få getingmidja med hjälp av korsetter eller – som på senare år – injicera botox.

Det nutida skönhetsidealet är att vara hälsosamt brunbränd och renlig, något som inte alltid varit fallet. Förr kunde damer slippa tvätta sig och ändå anses vara vackra. Tidigare var det också fint att vara fet och blek (man hade råd att äta gott och behövde inte arbeta i solen). Bokens omslagsbild ”A girl with a mirror, an allegory of Profane Love” av Paulus Moreelse 1627) påvisar just detta. Den knubbiga kvinnan med ena bröstvårtan i full frihet stämmer inte med dagens ideal, som hävdar att gym är skönhetens nya tempel.

På den tiden behövde man inte jaga fibrer. Numera talar TV-reklamen ideligen om nyttan med sådana, vilket får mig att beundra den som hittade på och blev rik av att påstå att kvistar och grenar är utmärkt människomat. Tyvärr tror jag fortfarande att den dieten passar bäst för älgar.

KARL HJELM