Av Jan Hemmel
Foto av Martine Castoriano
Roos & Tegnér2010

Minns ni mitten av 80-talet. Då sändes en serie i Sveriges Television som hette Skånska Mord. Fem alldeles fantastiska dramadokumentärer som behandlade lika många kända skånska mordfall. I tre av dem spelade Ernst-Hugo Järegård den otäcke mördaren på ett förträffligt sätt. De övriga spelades av Mimmo Wåhlander, Christian Fex och Rune Ek.

Nu finns dessa mordfall, tillsammans med ett antal andra, i en nyutkommen bok av Jan Hemmel, och med väl anpassade foton av Martine Castoriano. Boken har precis blivit belönad med Svenska Deckarakademins pris för bästa faktabok med motiveringen: ”Klassiska mordfall, presenterade med kulturhistorisk fördjupning.”

Filmerna var mycket ruskiga, svåra att se. Men denna bok är hemskare. När verkligheten kryper nära inpå läsaren blir det hemska ännu hemskare. Det är inte bara vad dessa bestialiska mördare gjorde som får kalla kårar att hoppa kråka i ryggraden, det är också de straff de utsattes för. Dödstraffet och steglingarna är lika oförklarligt brutala som de ursprungliga dåden.

Bokens författare, Jan Hemmel, regisserade också några av filmatiseringarna. Men nu överträffar han det han då åstadkom med denna bok. En novellbok med autentiska fall. Det ena värre än det andra. Däremellan har han sprängt in faktainformation om dödstraff, om bödeln, om polisen och om fängelserna. De många skillingtryck som skrevs om brottsfallen berättar mycket om hur befolkningen såg på händelserna.

Jag har svårt att tro att någon skönlitterär författare kan åstadkomma något ruskigare än Jan Hemmels verklighet.

NISSE SCHERMAN

***

Jag tror inte att Skåne och dess invånare är värre än någon annanstans i Sverige. Men Hemmels bok och TV-serien med Ernst-Hugo Järegård från mitten av 1980-talet kan få var och en att tro på motsatsen. Hemmel, som regisserade några avsnitt när det begav sig, har fortsatt att vända den skånska myllan efter fler brott och brottslingar.

Det här är en bok för nostalgiska medelsvenssons, men knappast för en Dast-aficionado. Sådana har redan kännedom om samtliga fall som relateras här – inte minst från Brottets Krönika av Carl-Olof Bernhardsson och de böcker om brott som Aftonbladets reporter Börje Heed skrev. Men Hemmel har faktiskt hittat en del infallsvinklar som de tidigare skribenterna missat.

Det gäller dock knappast Yngsjömordet från  1889 där Anna Månsdotter och hennes son Per Nilsson mördade sonhustrun Hanna Johansdotter. Mor och son hade haft ett incestuöst förhållande och båda dömdes till döden efter att ha erkänt brottet. Anna Månsdotter avrättades av skarprättare Albert Gustaf Dahlman i länsfängelset i Kristianstad den 7 augusti 1890 medan Per Nilsson benådades och frigavs 23 år efter moderns avrättning. Eftersom Anna Månsdotter var den sista kvinna som avrättades (lagligt) i Sverige är detta fall ett av de mord som orsakat flesta spaltmeter i vårt land. Arne Mattsson gjorde 1966 filmen Yngsjömordet, som innehöll en mycket grafisk scen om halshuggningen. 20 år senare gjorde regissören Richard Hobert en film om detta brott för TV-serien Skånska mord.

En avrättning verkar det också handla om när det gäller svenskan Jane Horney som av den danska motståndsrörelsen under kriget ansågs vara tysk spion. Vid krigets slut 1945 lockades hon ut i en båt på Öresund och sedan dess har hon varit försvunnen.

Om man ska jämföra dessa berättelser med moderna motsvarigheter kommer jag närmast att tänka på Brottsplats USA, en serie som så gott som varje kväll visas på TV4 Fakta. I nio fall av tio handlar det om mord och för det mesta är det triviala brott där någon närstående är mördaren. Så är det också i Skånska mord. Största skillnaden är tidpunkten för brotten (inget av dem begicks senare än 1952) och största likheten är att man poängterar gärningspersonernas ondska.

Men Hemmel berättar mer. Flera av brotten och straffen följs upp med skillingtryck om respektive händelse och man får sitt lystmäte av beskrivningar av samhällets straffande blodtörst.

Martine Castorinos bilder är emellanåt suggestiva, emellanåt vykort.

KJELL E. GENBERG