Av Aline Lilja Gladh
Modernista, 2021
ISBN 978-91-8023-082-7, inbunden, 432 sidor

Jag vet inte hur många mord som skett i Örbyhus sedan Erik XIV åt sin sista portion arsenik – möjligen spetsad med lite ärtsoppa – på slottet där. Den lilla orten mellan Uppsala och Tierp har i varje fall inte profilerat sig på ond bråd död.

Fram till nu, vill säga, när Anna Lilja Gladh har gjort Örbyhus till spelplatsen för tre kriminalromaner. Lyckligtvis har hon inrättat en polisstation på orten där huvudpersonerna jobbar, har jobbat eller har släktingar som jobbar.

I den senaste romanen har poliserna och deras anförvanter fullt upp. Inte nog med att det lokala MC-gänget slits sönder av en ledarstrid och utmanas av en ruskig konkurrent från Österbybruk. Ortens ledande familj, som äger en välrenommerad textilfabrik, hemsöks dessutom av gamla skelett från 1980-talet och personer som vill hämnas de oförrätter som begicks den gången. Våldsamma urladdningar på ortens badanläggning Vendelbadet följer, både i barnpoolen och damernas omklädningsrum.

Det är mycket på gång, helt enkelt, så mycket att Örbyhus trovärdighet som brottsmiljö kommer i gungning.

Det är å andra sidan min allvarligaste invändning mot Skampärlorna. Anna Lilja Gladh har ett smart upplägg med tidslager och berättarperspektiv som vävs samman. Inte helt unikt, men snyggt gjort. Dessutom har hon god hand med interiörer från den svenska landsortsvardagen, vare sig det gäller idylliskt familjeliv, falska fasader eller dödliga gänguppgörelser. Under det lite förutsägbara hämnddramat pulserar en verklig desperation, men det blod som flyter över sidorna gäller mera dråp och självförsvar än planerade mord.

I slutet faller ändå en skugga över berättelsen, när romanens nemesisgestalter lever gott på pengar från narkotikahandeln som inte ens ortens rättmätige gängledare vill gå i närheten av. Så ljuv ska väl hämnden inte vara?

PÄR ALEXANDERSSON

Aline Lilja Gladh. Foto Jasmin Storch