Av Sofie Sarenbrant
Bookmark, 2022
ISBN 978-91-89393-39-6, inbunden, 442 sidor

Sofie Sarenbrant har kommit ut med böcker sedan 2010, är mest känd för serien om polisen Emma Sköld i Stockholm, och har fått flera priser. Och många av hennes böcker har DAST recenserat, men inte av mig. Så nu tyckte jag att jag borde ha koll på hennes deckare.

Själsfränden är den tionde boken med Emma Sköld som huvudperson. Det underlättar tydligt om man läst de tidigare, men är inget måste, det ges klara, korta bakgrunder för att läsaren ändå ska hänga med i de turer som ingår i intrigen.

Startpunkten är en av de bästa jag läst på länge: Emma får som närmaste polis försöka tala en ung kvinna tillrätta från att ta sitt liv. Hon har lyckats ta sig utanför det höga stängsel som Västerbron (och många andra broar) försetts med i ett försök att hindra självmord. Den unga kvinnan har ett spädbarn i famnen.

Emma lyckas att få barnet till sig mot löftet att hon som polis måste skydda barnet. Men mamman hoppar.

Socialtjänsten tar hand om barnet med vetskap att det kan finnas ett hot mot det. Men barnet försvinner.

Polisens utredning blir alltså mer än ett vanligt självmord. Vad drev kvinnan till detta? Vilken roll spelar hennes man i det hela? Och varför slutade hon så snabbt på sitt jobb?

Jobbet var med en karismatisk man som driver en antiabortkampanj. Kvinnan tror verkligen på vad han gör, men blir också personligen dragen till honom.

Boken är uppdelad i dagar, där varje avsnitt har med nutid, en del med vad som hände kvinnan ett år innan självmordet (och så räknas det ner till nutid), och en domstolsförhandling ett år fram i tiden.

För att öka spänningen är Emma och hennes chef (tillika far till ett av hennes barn) utsatta för hot från tidigare kolleger som har lovat att hämnas för att de dömdes för mord.

Många rafflande inslag, ett välkomponerat intrigmönster, men lite enkla personporträtt och en fyrkantig polisutredning. Och stegrande spänning mot upplösningen plus lite knorr på slutet.

LEIF-RUNE STRANDELL

Sofie Sarenbrandt. Foto Magnus Ragnvid