Av Ola Wikander
Norstedts 2012
ISBN 978-91-1-302990-0,  414 sidor

Ola Wikander, född 1981, har redan gjort sig bemärkt som språkforskare, översättare och författare av såväl fack- som skönlitteratur. Nu har detta prisbelönta språkgeni djärvt kastat sig ut i fantasygenren med himmelska förtecken. Serafers drömmar är första delen i en planerad trilogi . Serafer – ett hebreiskt ord – är enligt NE ”sexvingade flygande väsen kring Guds tron i Jes.6:2-4.”

Inledningen är kortfattat följande: I kungadömet Dômweld härskar konung Thomasion dur Malak över ett folk, vars elit benämns akademiker, astrologer och alkemister. Kungen har ett garde av serafer – eldänglar – vars general heter Kwango och som i berättelsens början just återvänder från ett svårt uppdrag. Hans grupp har utplånat staden Nearcha, dödat alla invånare, men erövrat det mystiska föremål, som kungen eftertraktar. Sårad och svårt plågad av stridens grymhet grubblar Kwango på meningen med uppdraget. . .

Det är, inte oväntat med tanke på författarens kunskaper, gott om namn och referenser från både forntida och nya kulturer i berättelsen. Så heter till exempel huvudstaden i denna värld Ilion, samma ord som grekernas namn på Troja (jfr Iliaden). Serafer hör alltså hemma i judisk myt, några människor talar modern franska, andra tyska, man krigar med svärd såväl som med gevär. Platser, serafer, kattvarelser, människor med flera figurer har namn från alla möjliga tider och språk; tidspoker och civilisationer är blandade som i en gigantisk centrifug, som skakat fram denna kalejdoskopiska, alternativa värld.

För den verklige fantasyentusiasten har boken säkert en hel del att ge med sin originella hjältefigur serafen Kwango och hans grubblande över denna mystiska och mytiska värld där han lever. Men ganska mätt på genren tycker jag ändå att Wikanders fackböcker I döda språks sällskap och Orden och evigheten – tankar om språk, religion och humaniora är avsevärt mer fascinerande och spännande.

BERIT ENGDAHL

Ola Wikander. Foto peo olsson / foliomanagemen