Av John Grisham
The Rooster bar, 2017
Översättning Kjell Waltman
Albert Bonnies förlag, 2019
ISBN 978-91-0-017499-6, inbunden, 375 sidor

Titeln är ju ganska intetsägande, men författarnamnet räcker långt, så det står i större stil. En liten text på omslaget och baksidestexten utlovar en historia om tre studenter som gräver i sin skolas ekonomi och avslöjar hur studenter blir lurade.

Men riktigt så är inte historien.

Huvudpersoner är tre studenter från inte så fina familjer som läser juridik och tänker sig bli advokater. Att studielånen är dyra bekymrar dem inte till en början eftersom man förespeglas lysande framtidsutsikter med höga löner. Men med bara en termin kvar inser de att verkligheten är annorlunda. Deras undermåliga juridiska universitet i Washington är mycket generös med bedömningen av inträdesproven och har å andra sidan väldigt dåliga resultat för sina studenter, bara lite över hälften klarar advokatexamen. Några lönsamma jobb verkar det inte finns om man inte gått på de fina universiteten, och så fort studierna är avslutade krävs de på återbetalning av lånen.

De tre är egentligen fyra, men den fjärde är manodepressiv och tar sitt liv trots kamraternas försök att hålla koll på honom. Men en sak har han utrett, och det är vem som ligger bakom både låneförmedlarna, inkassobyråerna och den juridiska utbildningen (ägaren har åtta sådana undermåliga universitet). Affärsidén är att locka många studenter som betalat höga terminsavgifter med hjälp av de statliga studielånen som hans inkassoföretag sedan, med stigande räntor, kräver tillbaka inklusive avgifterna till inkassobyrån.

Så långt baksidestexten: de ska avslöja skumrasket som inte är olagligt men helt oetiskt. Huvuddelen av berättelsen handlar om att de tre, främst de två killarna Mark och Todd, struntar i sista terminen, tar ut sista studielånen och börjar arbeta som advokater (utan licens) i de domstolar som handhar de enklare fallen som rattfylla, fortkörning och liknande där man får kontant betalning i hnden. Tjejen, Zola, är född i USA och alltså amerikansk medborgare men med föräldrar från Senegal som är illegala invandrare. Hon försöker sig på skadeståndsfall och letar klienter på sjukhusens akutmottagningar.

Grisham gillar uppenbarligen inte dessa amerikanska advokatmodeller eller denna variant av utbildningssystemet. I ett efterord berättar han att han fick uppslaget från en artikel, Utbildningssvindeln i tidskriften The Atlantic.

Mest är detta alltså en skälmroman med allvarliga inslag. Hur klarar man sig med att lura systemet, är det någon som bryr sig? Det är roande, och spännande, och Grisham kan skriva flyhänt, även om det särskilt på slutet blir väl mycket berättande och mindre gestaltande. De tre skälmarna är förstås inga utstuderade skurkar, så läsaren kan lugnt heja på dem.

LEIF-RUNE STRANDELL

John Grisham. Foto David Burnett