Av M W Craven
Dead Ground, 2021
Översättning Gabriel Setterborg
Modernista, 2022
ISBN 978-91-8023-895-3, inbunden, 432 sidor

Hört talas om janussladdar? Det är USB-kablar med spionprogram som går i gång när de ansluts till en dator. I Råttjakten spelar janussladdarna en avgörande roll. De skickas som gratisprov till tilltänkta utpressningsoffer i en härva av smuggling, mord och landsförräderi. Det räcker med att låna en mobilladdare på ett hotell för att råka illa ut, varnar författaren för säkerhets skull i efterordet.

I centrum för romanen finns annars ett betydligt äldre föremål, en olifant. Det är ett horn snidat av elfenben som ryttare blåste i för att kalla ihop sina män under strid eller jakt. Hornen var statussymboler redan under medeltiden. Inga ryttare blåser till strid i Råttjakten, men både militärer och civila får ändå sätta livet till i turerna kring en särskilt värdefull egyptisk olifant som vandrar runt på den illegala antikvitetsmarknaden.

Romanen börjar med att en hälare skjuts ihjäl under något som liknar ett rån i ett företag i södra England som hyr ut säkerhetsfack. Därefter rör sig berättelsen norrut, till grevskapet Cumbria, där en helikopterpilot och företagare hittas ihjälslagen i ett hus som för tillfället används som ”pop-up bordell”. Illa nog, men fallet kompliceras av att piloten anlitats för att transportera deltagare i ett toppmöte om internationell handel. Till detta kommer ett dussintal döda brittiska soldater i en attack mot en stridsvagn i Afghanistan många år tidigare och ett okänt antal dödade al Qaida-krigare i samband med det.

Craven låter sitt radarpar från tidigare romaner, kriminalinspektören Washington Poe och hans unga medarbetare Tilly Bradshaw, reda ut hur allt hänger ihop. De slår sig fram genom lager av privata hemligheter och offentliga lögner, intensivt bevakade av den brittiska säkerhetstjänsten. Poe är enveten, motvalls och en effektiv utredare vid den nationella analysgruppen för särskilda brott. Bradshaw är en hyperintelligent akademiker med en del sociala problem eftersom hon är immun mot kallprat och osanningar. Det låter schablonartat, men funkar bra. Ett försonande drag hos Poe är att han har en hund som heter Edgar.

Råttjakten har högt underhållningsvärde. Historien är intressant, med många oväntade vändningar och fokus på en internationell kriminalitet som annars ofta går under kriminalförfattarnas radar. Craven berättar rakt, rappt och roligt. En del hänvisningar till den brittiska arméns förträfflighet (”bäst i världen”, ”gör inga misstag”) får läsaren stå ut med – det hela är ändå långt ifrån patriotiskt uppbyggligt. Samtidigt är romanen mindre rafflande än några av Cravens tidigare böcker. Kanske beror det på att han den här gången låter berättelsen mer bäras av händelser och föremål som olifanter och janussladdar än av människoskildringen.

PÄR ALEXANDERSSON

M. W. Craven. Foto Julie Winspear