Av Jeremiah Karlsson
Vulkan, 2017
ISBN 978-91-639-2696-9, storpocket, 284 sidor

Dast är en tidskrift främst ägnat spännings- och underhållningslitteratur. Den här boken passar alls inte i vår grundläggande genrebevakning. Men vi får böcker att recensera och då händer det att vi läser dem till slut även om de inte ”passar in”.

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med en bok jag kallade socialtjänstthriller (https://www.dast.nu/recension/tystnadens-alskare-stjarnornas-van). Detta är nu hans tredje bok, nummer två har jag inte läst.

Protestanten är en sådan bok jag vanligen inte läser, och det var med viss tvekan jag började. Efter hand blev jag dock mer fångad, även om jag fortfarande tror att den skulle ha kunnat bli väsentligt kortare och ändå ge den bild som den förmedlar: en ung högkyrklig präst som vantrivs främst med sig själva men också med tillvaron i världen och i kyrkan. Hans enda möjlighet att få lugn är sex. Han arbetar som föreståndare för ett religiöst studentboende i Lund och har många unga studenter som hoppas få vägledning av honom. Han är gift med en likaledes troende kvinna, sjuksköterska. Hon vill ha barn, han vill absolut inte, han vill inte att det alls sätts barn till denna våld som han helst vill se gå under så att vi alla kan möta Gud.

Det händer inte så mycket i berättelsen som spelar över flera år. Allt skildras inifrån Simson som kämpar inte så mycket med sin tro som med den bild han har av sig själv, en smutsig människa. Han lärde under teologistudierna att ”vi måste skapa mening” vilket han för sig översatte till ”Vi måste värja oss mot livet”.

En nyckelperson är ett barn, en flicka som har grubblerier och som han talar med, och som han en sommar får vara barnvakt åt när föräldrarna är bortresta.

Läsaren, hans hustru, grannar, tillfälliga möten — alla förstår att han behöver psykiatrisk/psykoterapeutisk hjälp. Men han vill inte. Han befinner sig ibland på gränsen till psykos.

Han känner skuld, men luras också att bli far, så skulden i familjen delas. Det är alltså ett porträtt av en människa i nöd, och det är välskrivet (men långt). Hur de religiösa grubblerierna ska uttydas är jag inte kompetent att avgöra, och jag har ingen aning om huruvida författaren har större insikter i Svenska kyrkans inre strider. Att den högkyrkliga fundamentalistiska protestantismen finns vet jag dock, men prästen Simson är en som allra mest protesterar mot själva livet.

Det händer alltså inte så mycket, men tillräckligt för att man ska undra hur i all världen författaren ska få ihop det på slutet. Och jag är inte helt säker på att han lyckats med det, men det kan diskuteras.

Författaren är socionom och har studerat litteraturvetenskap och filosofi. Han började skriva redan i skolåldern och också varit ledare i skrivarcirklar.

LEIF-RUNE STRANDELL

Förfallens på webben: https://jeremiahkarlsson.weebly.com/ och jeremiahkarlsson.blogspot.se