Av Dick Harrison
Historiska Media, 2022
ISBN 978-91-7789-869-6, inbunden, 415 sidor

Historia är berättelser som vi berättar för att bättre kunna förstå vilka vi är, som människor, har någon sagt. Det är därför av största vikt att förmedla och förtydliga dessa berättelser, binda samman lösa trådar och se hur olika händelser rör sig i komplexa relationer med förödande konsekvenser. Från det förgångna in i nu-tiden.

Den spränglärde lundaprofessorn Dick Harrison har här i sin bok Ondskans tid bestämt sig för att belysa ämnet trolldom och häxeri genom vår historia. Och nog är det en bildningsresa vi får vara med om, dels med hjälp av enskilda livsöden, dels i ett fågelperspektiv där häxprocesser rört sig över världen som delar av maktbegär , religiösa strider, eller myter och vanföreställningar.

Dick Harrison inleder med Sagan om Hans och Greta , och där sinnebilden ”Gumman i Skogen” en Häxa, ful, lögnaktig, ond, isolerad. Sagor, legender, skrönor är fulla av trollkunniga män och kvinnor, som önskar livet ur någon motståndare men vad är sant eller påhittat?

Trolldomsprocesser och häxförföljelser rör sig i kaskader av utbrott över hela Europa speciellt från 1400-talet och framåt till upplysningstiden men begreppet häxeri som fenomen har funnits sedan forntiden och beskrivits genom grottmålningar, figuriner, eller hällristningar. Det är också i Bibelns Gamla Testamente vi får ta del av de första häxförföljelserna.

Det tycks alltid ha funnits en viss ambivalens inför synen på trolldom, särskilt under romartiden, men när kristendomen infördes fastställdes grundinställningen, magi genom trolldom var ont, demoner var en sak, djävulen en annan. Men, endast Gud gjorde mirakel. Under tidig medeltid var denna teologiska attityd förhärskande.

Vägen mot medeltidens och renässansens häxföreställningar var komplicerad och snårig. Under 1200-och 1300-talet drabbades framför allt enskilda individer för att sedan från 1400-talet utvecklas till masspsykos över hela Europa och tusentals människor drabbades. Offentlig tortyr, massavrättningar, brinna på bål. Oskyldiga människor avrättades för brott som inte existerade annat än i fantasin.

Situationen i Norden, och Sverige, tycks ha varit annorlunda än i Europa i övrigt. Inkvisitionen höll ett fast grepp om Europa. Här handlade det om makt, kontroll och kätteri mot en sann lära.

I  Norden, och i Sverige, tog häxerianklagelserna fart ute i byarna, missunnsamhet, förtal, barn som angav sina mödrar som häxor, exempelvis med resor till Blåkulla. Likväl, relativt få häxor i Sverige, brändes till döds, men förföljelserna var nog så bestialiska. 

Dessa historier om enskilda livsöden finns väl bevarade i lokal tradition och släktforskning…..

Dick Harrison binder ihop sin text med Harry Potter, trolldom och magi som ”trollbinder” den unga generationen,  Här är magin invävd i fantasin som lek. Att trollbindas blir att åka med i fantasins bildvärld, men verkligheten finns där, när boken är slut eller filmen avstängd. Vi skrattar åt häxorna som åker till Blåkulla. Åtminstone om vi inte själva ser oss som häxor.

Det är däremot hemskt att föreställa sig hur det såg ut då, under ”den mörka medeltiden”. Bålen som brann, offentliga avrättningar, tortyren, och folkmassor som piskade upp stämningarna. Då var gränserna utraderade. Utrensningar mot oliktänkande, de annorlunda, de främmande. Religiösa och världsliga makter som regisserade de ”okunniga”, för egen vinning.

Men någonstans är det svårt att värja sig mot associationer till nu-tid, som inte är i samklang med Harry Potter trolleri/magi-världar. Vi tycks inte ha blivit immuna mot vanföreställningar, som lärdom från dessa barbariska häxjakter från då, mot drev, plötsliga folksamlingar som går över styr. Det tycks vara lätt att dras med och svårt att värja sig, bevisa sin oskuld, när drev är igång, ”fake-news”. Och våra sociala medier är fyllda av samma våldsamma krafter som då, även om det finns starkare juridiska skyddssystem. Enskilda människoliv slås fortfarande i spillror.

Ondskans tid är en spännande expose` över människans magiska tänkande bland demoner och djävlar. En tegelsten med bilder och bildning, lättläst och engagerande. Dick Harrison har verkligen tagit på sig ett ansvar för folkbildning och att stå upp mot Fake News.

Jag hoppas många andra får möjligheter att fördjupa sig i ”Trolldomens” och ”Häxeriets” skrämmande, liksom förunderliga historier. Man lär sig på något sätt att bli uppmärksammare inför Nuet. Och gränssättande inför rörelser i tiden. Ondskans tid är långt ifrån över och historien pågår oupphörligt.

Nog så viktig lärdom.

GUNILLA LINDBLAD

Dick Harrison. Foto Hans Jonsson