Av Christoph Andersson & Andreas Förster
Norstedts, 2017
ISBN 978-91-1-306473-4, 358 sidor

Boken berättar om tre tyskar som skapade organisationen Nationalsozialisticher Untergrund (NSU) med förhoppningen att frammana högerextrema terrorceller i sitt hemland och i Norden. Avsikten var att de skulle bli lika framgångsrika och kända som Baader–Meinhofligan och de hämtade sin främlingsfientliga inspiration från svenske lasermannen John Ausonius och beundrade polismördarna Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson, kända från dådet i Malexander. De hade också ett gott öga till de senast från Göteborg ökända NRA som ska utläsas Nationella revolutionära armén och till stor del består av kriminella högerextremister.

Nazisten som teg heter Beate Zschäpe och hon har varit tyst länge, ända sedan hon 2013 hamnade i domstol åtalad för delaktighet i tio mord, flera bankrån och två bombattentat som begicks mellan 1999 och 2011. Hon är ensam kvar i gruppen sedan hennes kumpaner och älskare Uwe Mundlos och Uwe Böhnhardt dog på outrett sätt 2011 i samband med ett bankrån.

Det är en rätt tunn berättelse trots att Christoph Andersson (bilden tv) som länge bevakat efterkrigstidens högerextremism och har flera prisbelönta radiodokumentärer på sin cv här har samarbetat med tyske dagspress- och radiojournalisten och författaren Andreas Förster (bilden th) som specialiserat sig på politisk extremism, underrättelseväsende och tysk samtidshistoria.

Felet är Beate Zschäpes. Om hon sagt någonting hade det säkert kunnat bli en mer spännande historia. Då hade man kanske fått veta varför det tog sådan tid innan tyska Säpo – Bundesamt für Verfassungsschutz (BfV) – och andra polisiära myndigheter på allvar utredde de många morden på invandrare. Nu har det blivit rätt många sidor om damen som inte säger ett knäpp.

Den koppling till Sverige som nämns på omslaget är också rätt skral.

PER MAGNUSSON