Av Nils Resare
Natur & Kultur 2010

I alla år har jag blivit itutad detta: I Sverige mutar man icke!

Nu har jag läst Resares Mutor, makt och bistånd och börjar misstro dessa tutande vuvozelor.

1999 skrevs kontrakt mellan Saab och dess brittiska partner British Aerospace (BAE) om att ANC-regeringen i Sydafrika, som första utländska nation, skulle  köpa 28  Jas 39 Gripen. Med hjälp av den dåvarande svenska regeringen, med Göran Persson i spetsen, konkurrerades flera av världens främsta flygplanstillverkare ut.

Misstankar om oegentligheter dök nästan genast upp. Den brittiska antikorruptionsmyndigheten SFO (Serious Fraud Office) inledde en flernationell utredning om misstänkta mutor, något som ledde till att BAE Systems i februari 2010 betalade 3,7 miljarder kronor i skadestånd till Storbritannien och USA för oegentligheter i bokföringen.

Nils Resare har skrivit en intressant bok om den möjliga korruptionshärva som kanske (troligen) är den största som Sverige någonsin har varit inblandad i. Utredningar har tillsatts och lagts ner och ingen har blivit dömd.

Det är i stort sett ett indiciemål som Resare beskriver. Om man tittar noga på hans formuleringar syns tydligt att det är ont om hårda forensiska bevis. Det är mycket ”troligen” och ”möjligen” och guilt by association. Fast inom rättsväsendet är det inte ovanligt att någon döms enbart på indicier så man får suga i sig det som skrivs och tro på det ifall man vill.

Det boken vill få oss att tro, som det verkar på goda grunder, är att den svenska vapenindustrin skyddas av staten och dess företrädare av olika schatteringar och att mutor via agenter används för att genomföra lukrativa kontrakt om vapenförsäljningar.

Vi kan alltså utgå från axiomet att politiker är ohederliga typer, antingen de är socialdemokrater i Sverige eller tillhör ANC i Sydafrika.

Men, som sagt, ingen har blivit åtalad. Varken i utlandet eller i Sverige. Vilket kan verkar konstigt med tanke på att korruptionsutredningarna här letts av Christer van der Kwast som brukar lyckas med att få människor dömda för svårbevisade saker. Fast är har han förstås inte haft någon bekännare att ta till.

Jag vill gärna tro på Resares genomgång, men samtidigt poppar min skepsis upp inför många av hans glidande formuleringar.

Jag får för mig att det är dags att hämta Rellingen och låt honom säga sitt!

KJELL E. GENBERG