MORGONSTJÄRNAN

Mar 8th, 2021 | By | Category: 2021-03 mars, Recension

Omslag till MorgonstjärnanAv Karl Ove Knausgård
Morgenstjernen, 2020
Översättning Staffan Söderblom
Norstedts, 2021
ISBN 978-91-1-307200-5, inbunden, 663 sidor

”Ät inte så mycket.” Det är vad Gud lite oväntat säger när han först uppenbarar sig för Emanuel Swedenborg på ett värdshus i London. Kanske har Gud nu flyttat till Burger King i centrala Bergen, där den unga Iselin smiter in för ett par hamburgare efter arbetet i kassan i en livsmedelsbutik. I varje fall sitter en svårbestämbar man bredvid henne, och det enda han säger är att hon äter för mycket. Iselin ilsknar till och undrar vad mannen har med det att göra. ”Jag är Herren”, svarar han och Iselin hotar med att kalla på personalen om han inte håller tyst. Snart ser hon att det börja brinna i ett hus intill, men det är bara hon som märker det och någon riktig eldsvåda finns inte.

I Karl Ove Knausgårds Morgonstjärnan kan man inte vara riktigt säker på som händer. Det vardagliga laddas med det gudomliga, det levande med det döda, och ett gränsland mellan liv och död breder ut sig i och kring Norges näst största stad.

Utgångspunkten är att en ny stor stjärna reser sig över jorden under några febriga augustidagar. Den kallas Morgonstjärnan, ett namn som kan associeras till planeten Venus men också till både Jesus och Lucifer. Riktigt vad stjärnan för med sig är svårt att säga, men märkliga saker börjar hända. Stora mängder krabbor och insekter sprider sig och vilda djur uppträder alltmer familjärt mot människor. De döda gör sig dessutom påminda på oväntade och ovälkomna sätt. Det kan hända mitt under en pågående organdonation från en person som nyss förklarats hjärndöd eller i dunkla och hotfulla möten i sommarnatten.

Knausgård har blivit mest känd för sin autofiktion och det är några år sedan han senast skrev en mer traditionell roman. När han nu återvänder till det öppet fiktiva berättandet är det med en fascinerande blandning av vardagsnära skildringar och mytologiska schakt som gör att människor plötsligt faller handlöst genom allt det välbekanta. Om han förut ville skriva sig bort från romanen som genre så har han nu hittat ett nytt sätt att spela med olika romanformer utan att riktigt landa i någon av dem.

Morgonstjärnan har tillräckligt med skräck- och thrillerinslag för att fungera som en effektiv bladvändare, men Knausgård går längre än så. Obevekligt skruvar han berättelserna bort från känslan av att det finns en normalitet att gå tillbaka till. Han låter läsaren möta ett myller av gestalter som ger sina bilder och beskrivningar och vad som händer när den nya stjärnan visar sig, men han lämnar dem där, mitt i upplevelsen av hot och förestående undergång. Tryggheten får läsaren själv hitta tillbaka till, så gott det går och vad den nu består av.

PÄR ALEXANDERSSON

Karl Ove Knausgård

Karl Ove Knausgård. Foto Magnus Liam Karlsson

Taggar: , , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22