Av Bunny Ragnerstam
Servian Förlag 2011
ISBN: 978-91-633-7620-7, 473 sid

Jag hade just läst ut Ragnerstams kriminalroman när jag i Svenska Dagbladet (lördag 28 maj 2011) fick ögonen på Kaj Schuelers funderingar över ”den moderna romanen och svårigheten att sätta punkt”. Denna tidnings kulturchef satte pennspetsen på det jag funderade över med följande stycke: ”En erfarenhet av vårens läsningar är dock att många romaner tar slut men fortsätter ändå – de rusar på upp emot 400 till 500 sidor utan att historien egentligen tillförs annat än ytterligare ord och detaljer”.

Det säger mycket om den tidigare ordförandens i Sveriges Författarförbund nya bok – men inte allt. Enligt förlagsreklamen är det en humoristisk satir om giriga förläggare och stridbara (tydligen också rätt så mordiska) författare. Det är vad jag vet den andra deckarliknande boken av Ragnerstam och både skojigare och mer spännande än den tidigare Mord min själ (2004). Satiren är mycket grov. Att förläggare är giriga och okänsliga räknenissar utan värst mycket intresse för romankonst kan jag köpa. Men porträtten av kriminalförfattarna har jag svårt att ta till mig. Under snart femtio år har jag träffat många av den sorten och ingen av dem har brukat behöva hota sina förläggare för att få ut förskott och royalty. Däremot är det riktigt att även etablerade författare på senare år har haft besvär med att få ut det de skriver, utkonkurrerade som de är av nya stjärnor, gärna kändisar, före detta politiker och dylika personer. Här och var är satiren mycket träffande och det hör kanske till genren att den emellanåt skjuter över målet.

Handlingen, som inbegriper mord på en av dessa förläggare, skumma sammanslagningar av förlag, sprithämtning i Tyskland i samband med trafficingverksamhet och en arbetslös byggnadsarbetare/privatdetektivs försök att ta reda på om en vidlyftig gift kvinna är otrogen mot sin man.

Det är vinter i Skåne när förläggaren Wille Björck hittas mördad och länskrims Verner kopplas in tillsammans med en grupp utredare. Vädret spelar stor roll, man förstår att vinter i dessa sydliga landskap inte är någon sinekur. Det försvårar i allra högsta grad för alla inblandade som på varsitt håll försöker granska vad de olika misstänkta håller på med. Och de håller på med mycket.

Detta och de lite för många sidointrigerna bidrar till bokens längd, vid sidan av replikskiften som i alltför hög utsträckning liknar verklighetens plottriga sätt att tala. Men det blir lite kul, nästan som sudoku, att försöka tolka en genomförkyld polismans skånska till svenska.

Trots alla dessa invändningar har Stig Bunny Ragnerstam (född 1944) i flera avseenden stuns i sin berättelse. Han är van att skriva långt – jfr med hans fyra romaner från 1800-talets Kristianstad från 1974–78, som jag tyckte mycket om.

KJELL E. GENBERG