Av Douglas Preston och Mario Spezi
The Monster of Florence 2009
Översatt av Nille Lindgren
Reverb Förlag 2010

Douglas Preston är en amerikansk författare som inte är lika frekvent i Sverige som hemma i USA. För ett tiotal år sedan reste han till Italien för att hitta underlag till en ny deckare och hamnade i Florens, på ställen där Thomas Harris (När lammen tystnar, Hannibal med flera) också sökt miljöer. Där kom han i kontakt med journalisten Mario Spezi som berättade om en seriemördare som härjat i Florens omgivningar på 70- och 80-talet där han mördade par som älskade i bilar på de kullar som omger staden. 16 människor hade mist livet. Det gjorde honom så intresserad att han släppte sin tidigare idé för att skriva en bok om ”Monstret i Florens” i stället.

Preston skrev tillsammans med Spezi en bok om fallet – som fortfarande är ouppklarat – och kom därmed att konkurrera med en åklagare som också författat en bok. Båda hamnade i onåd och Preston bestämde de sig för att tillsammans med Spezi göra ett försök att som privatspanare lösa mysteriet. Det visade sig vara krångligare än någon av dem tänkt sig.

Resultatet blev boken Monstret i Florens som till stor del handlar om hur myndighetspersoner med tunnelseende inom den italienska polisen, carabinieri samt åklagar- och domarmyndigheterna använt utredningen av seriemorden för att främja egna karriärer. Makalösa teorier presenteras, oskyldiga anklagas på de mest hårresande grunder, bevis som inte passar utredarna hamnar i ”slasken” medan annat planteras för att allt ska stämma med utredningsledningens åsikter.

Spezi skriver avslöjande artiklar i tidningarna och tillsammans med Preston utvecklar de en egen teori om mördarens identitet och eftersom den inte överensstämmer med åklagarens blir den amerikanske författare anklagad för att ha placerat ut falska bevis och ombes lämna Italien, helst för att aldrig återkomma. Till råga på allt grips Spezi och sätts i fängelse – anklagad för att vara seriemördaren.

Både Preston och Spezi frias så småningom, men lagens handhavare fortsätter att ”utreda” med hjälp av de märkligaste vittnen.

Jag är ganska säker på att om Preston skrivit om konstigheter som dessa i en vanlig deckare skulle hans förlagsredaktörer ha varnat honom för att intrigen varit alltför otrolig för att kunna publiceras. Men verkligheten är tydligen otroligare än dikten.

Nu är förstås Monstret i Florens en partsinlaga där monstret inte är mördaren i sig utan den korrumperade staten och dess hejdukar. Jag hade tänkt ta italiensemester, men det törs inte fan åka dit. Det får nog bli Nordkorea i stället.

KJELL E. GENBERG

Douglas Preston

Mario Spezi