Red Rickard Berghorn,
4 nr 179 kr, pg 6227031-9
www.alephbokforlag.se

Minotauren går i förra sekelskiftets gotiska fotspår. Vi får en artikel om den nyupptäckte (funne, sade jag nästan) förre sekelskiftesförfattaren Gustaf Djupström och novell av denne, och dessutom en novell av William Hope Hodgson. Allt detta inom den skräckgenre som talar om hemska hemligheter, demoner, skuggor som jagar över dimhöljda gränder, gravar, mystiska fenomen.

Men Berghorn är rätt rolig i redaktionsspalten, med några skruvade parafraser på vad vissa kan tänkas skriva om fantastik. Och vi får en krönika av Annika Johansson. Hon noterar hur helt fiktiva fenomen tillåts krypa in i verkligheten, ungefär som om de fanns på riktigt. Datorfigurer kan vinna skådespelarpris och städer adopterar fiktiva platser som vänorter. Vi får svårare att skilja verklighet från dikt, noterar hon.

Pål Eggerts bokrecensioner är utmärkta. I brevspalten sist avhandlas en del detaljer om Lovecraft-mytologin, kanske litet för knappologiskt för min smak. Djupström-materialet är riktigt läsvärt. Jonas Andersons bildtolkningar av den unge Djupström är geniala och Krizan hittar bokomslagsstilen på pricken! Gustaf Djupström skulle ha levt kring förra sekelskiftet och efterlämnat en hel del skräckberättelser av det demoniska slaget. Hans livsberättelse är tidstypisk och inte utan pikanta detaljer. Vi får också läsa Demonus som är en kortad novellversion aven privat utgiven roman. En välskriven historia om en demon som släpps lös via gamla arabiska manuskript. Hodgsons Det visslande rummet hade jag litet svårare för. Jag tyckte den kändes tung.

Layouten utmärkt, med genomgående bra illustrationer och omslag av Hans Arnold. Mycket läsning för fanen av skräck.

AHRVID ENGHOLM