Av Rickard Berghorn (red)
Aleph 2002

Minotauren börjar nu bli relativt etablerad (behandlad i artiklar i stockholmstidningarna, rent av!) som litet lätt nostalgisk, med tonvikt på skräck. I nr 14 skriver Mattias Fyhr om Neil Gaiman, Yvonne Leffler om Skräck som nöjsam underhållning, och redaktören själv om HP Lovecraft.

Därtill finns utmärkta bokrecensioner, en trendspalt, läsarreaktioner och en novell av Berghorn, Väggen, en välskriven spökhistoria. Artiklarna är genomgående långa och intressanta. Lovecraft-artikeln formar sig till ett försvarstal för denne udda men tongivande författare. Men Johan Theorins spalt “om nyheter och trender” ägnas mest åt spekulationer kring hur sf/fantasy-branschen påverkas av 11 september. Jag skulle vilja se mer nyheter.

I sin redaktionsspalt berättar Berghorn om Sam J Lundwall, med anledning av dennes självbiografiska nummer av Jules Verne Magasinet från i februari. Här är det, som med Lovecraft, mycket försvarstal. (Men om jag inte tar fel var Lundwall i Omnis Sf-författarnas periodiska system, hämtat från kemin, för att författarnamn på L saknades.) En nyhet ur red-spalten är att Minotauren nu skall säljas i Press Stop-butikerna.

Artiklarna är mycket läsvärda – inte minst Lefflers, som analyserar varför vi läser skräck – men det är synd att vi bara får en enda novell.

Rekommenderas, framför allt för skräckintresserade!

AHRVID ENGHOLM