Av Willy Josefsson
Ordfront 1999

Äldre polismän börjar bli på modet, pensionerade eller ej. Det är en smitta som möjligen kommer från Ystad, men uppriktigt sagt så har jag ingenting emot den. Det är poliser – inte privatdeckare, journalister eller ens grisfarmare – som i första hand har möjlighet att lösa brott i Sverige.

Josefssons fjärde bok är också enligt min mening hans hittills bästa. Visserligen drar han fortfarande på med vägbeskrivningar som den värsta kombinerade turistbroschyr/karta, men här har han åstadkommit en utrednings- och thrillerkonstruktion som inte går av för hackor.

Josefssons hjälte är den förtidspensionerade polisen Martin Olsson i Ängelholm.

En dag återkommer en flickmördare som han hjälpt fälla.

Det har gått 30 år sedan brottet och nu vill mördaren berätta om vad som verkligen hände.

Men det hinns aldrig med. Det finns en hemlighet förborgad med brottet och närmast mot sin vilja tvingas Olsson ta itu med en utredning som handlar om Sveriges affärer med främmande makt, med poliser som ljuger och mörklägger av olika skäl och som utmynnar i en mängd frågor om viljan att låta utreda Säpos hemliga register.

Det finns en trygghet i Josefssons berättelse och den rubbas inte av hans strävsamhet att göra läsarna oroliga.

JAN NYGREN