Av Ioana Pârvulescu
Viata incepe vineri
Översättning: Jeana Jarlsbro
2244 2011
ISBN 9789186729004, dansk band, 234 sid

Det nystartade förlaget 2244 (ett av Bonnierförlagen) riktar in sig på att ge ut bra litteratur från länderna runt Svarta havet. Livet börjar på fredag är, tillsammans med Bastarden från Istanbul den första i deras utgivning.

Livet börjar på fredag utspelar sig i Rumänien i slutet av år 1897 och visar upp ett antal personer i Bukarest inför nyårsfirandet. Först själva boken – den är påfallande välgjord med bra papper, bra tryck, förord av Mircea Cartarescu och en inledning som tecknar bilden av landet vid den här tiden och berättar om författaren. Ioana Pârvulescu undervisar i litteraturhistoria vid Bukarests universitet och har tidigare publicerat sig i kulturhistoria.

Den unge Dan Cretu vaknar upp till en okänd värld i ett snöigt Bukarest i slutet av år 1897, då hela staden förbereder sig för nyårsfirandet och det nya året. Han hittas i en snödriva och vet uppenbarligen ingenting om var han är eller vad han gör där. Till och med den egna identiteten verkar oklar för honom, och i den fortsatta berättelsen har han ett sömngångaraktigt och vagt beteende, som stimulerar Bukarestborna att fundera över vem han är och vad han gör där.

Han är egendomligt klädd och har ett avvikande utseende. Han är dessutom egendomligt ovetande om de sociala koderna, och många förvånas och upprörs över hans hattlösa huvud, hans okunskap om att han bör resa sig upp då en dam kommer in i rummet och liknande. Han är dock vänlig och följsam, och verkar fascinerad och förbryllad av den värld han kommit till. Till mångas lättnad visar han sig kunna arbeta som journalist, vilket tar udden av de värsta farhågorna om honom.

Det samhälle Dan Cretu inlemmas i får vi lära känna under berättelsen gång – vi följer ett panorama över vardagslivet i staden och lär känna Iulia Margulis, dotter till en av staden läkare, polischefen Costache Boerescu, budpojken Nicu, en veritabel Gavrochetyp, vi besöker tidningsredaktionen där Dan Cretu arbetar, sjukhuset, de fina salongerna, varmbadhuset och de enkla bodarna.

Och det är bekantskapen med staden, dess verksamhet och dess invånare som är själva poängen med den här historien. Själva intrigen är tunn, minst sagt, och när man slår ihop boken, har man inte blivit så värst klok på vad som är klon.

Men berättandet har en nästan rysk charm – här finns naiviteten och brutaliteten från den östra litteraturen; knepigheten, melankolin och fantasteriet. Man väntar sig nästan att någon ska kallas lillefar eller Sasja …

Även om den här boken som deckare betraktad inte är mycket att hänga i julgranen, är den intressant, och jag kommer nog att hålla ögonen öppna inför vad förlaget 2244 hittar på härnäst.

KERSTIN WALL