Av Jan Guillou, Heidi von Born, Helena Sigander, Maria Gustafsson och Birgitta Fröjdendahl. Stadsdelsbeskrivning av Ralph Lundquist
Fröjdendahls 2009

Litterära vandringar till fiktiva brotts- och bostadsplatser kreerade av deckarförfattare som Lang, Mankell och Larsson är ett relativt oskyldigt nöje. Nu har det också kommit en bok som ska vara ett slags Lonely Planet-vägvisare till ställen där verkliga människor tagits av daga. Det känns lite makabert.

Boken Liv och död i Stockholm kom dessutom ut alldeles nyligen och för att hyenavandringarna ska bli en framgång bör nog snösvängen och SMHI sköta sig bättre.

Dessa invändningar innebär inte att jag anser boken som sådan vara dålig. Den beskriver ett antal brott, mest i stockholmska Norrmalm, mellan åren 1950 och 1974. Sådana redogörelser i bokform är inte ovanliga, fenomenet har funnits att tillgå i många år, där författare som Carl-Olof Bernhardsson och Börje Heed varit svenska föregångsmän.

Här är det fem (egentligen sex) skribenter som mer eller mindre i novellform beskriver mänskliga ohyggligheter. Boken inleds med en historik över stadsdelen Norrmalm av Ralph Lundquist. Det är en text värd att använda som historiskt vandringsunderlag.

Dastmedarbetaren Helena Sigander skriver om det så kallade Bissemordet 1955 och tecknar ett känsligt porträtt av den prostituerade Irene ”Bisse” Hellström, hennes sam- och särbo, ”vännerna” på gatan och hennes sista kund.

Heidi von Borns historia om mordet på den tyskfödde homosexuelle bibliotekarien Joachim Bergfels i hans lägenhet vid Lill-Jans Plan är en blandning av brottsberättelse och självbiografiska noteringar av intressant slag. Hon bidrar dessutom med ett anknutet bidrag ur sin bok Om solen vill och ytterligare en kort novell.

En grym historia om kulturkrockar och passionerad svartsjuka som når sin kulmen i Tegnérlunder berättas av Maria Gustafsson. Offret, Sonja Karlsson, skvätts ner med frätande syra. Hon överlever attacken i nästan ett och ett halvt år. Den straffriförklarade gärningsmannen dör fyra år senare. I ett annat bidrag beskriver Gustafsson fyndet av en liten mumifierad gosse på en vind på Barnhusgatan. En rörande historia.

Något ställer jag mig frågande till Birgitta Fröjdeldahls försök att psykologisera hustrun till Wilhelm Rodius, mannen som begick det ekonomiskt motiverade mordet på Robert Aspelin. Offret styckades och brändes i olika kakelugnar.

Bokens dragplåster är Jan Guillou som i ett återuppväckt kriminalreportage i FIB/Kulturfront från 1979 berättar den underliga och lätt skakande historien om en ung alienerad nordafrikan som, troligen galen trots laglig friskförklaring, överföll krinnor i 70-talets början. Han kom att kallas Citymördaren och Guillous redogörelse för hans brott och tidsandan är en liten pärla.

KJELL E. GENBERG

Helena Sigander, Birgitta Fröjdendahl, Heidi von Born och Maria Gustafsson. Jan Guillou (Foto Peter Knutson)