Av Deepa Anappara
Djinn Patrol on the Purple Line, 20
Översättning Manne Svensson
Bokförlaget Polaris, 2020
ISBN 978-91-7795-161-2, 327 sidor

Deepa Anappara är uppvuxen i Kerala i södra Indien och arbetade som journalist 1997–2008 i bland annat Delhi och Mumbai. Hon har fått priser för sina reportage om hur fattigdom och religiöst våld påverkar barns utbildning. Anappara har en masterexamen i kreativt skrivande vid University of East Anglia, Norwich. Längs den lila linjen är hennes debutroman.

Det är en berättelse baserad på verkliga händelser, om fantasi och mod, utsatthet och kamratskap, och en skildring av det fattiga Indien av idag. I efterordet skriver Anappara om det stora antalet barn som försvinner varje dag i Indien utan att medierna bryr sig, särskilt inte när det rör sig om barn till fattiga. Hon började skriva en artikel som sedan blev denna bok.

Titeln syftar på ett järnvägsspår som går igenom ett tättbefolkat fattigt område. Här finns ett myller av människor, djur, smog, lukter och oväsen. Barn arbetar som sopletare eller ficktjuvar för att dra in pengar till familjen och för att kunna döva sig med att sniffa kontaktlim.

Huvudpersonen är 9-åriga Jai som bor med sin familj i en bashti, ett slumområde i en indisk stad. Tillsammans med vännerna Pari och Faiz agerar Jai när en skolkamrat försvinner, och de ger sig ut på jakt genom stökiga basarer och marknadsgränder. Det som började som en lek blir snart allvarligare när fler barn från grannskapet försvinner. Jai och hans vänner måste konfrontera vettskrämda föräldrar, likgiltiga poliser och rykten om djinner som äter barn. När tragedin kryper allt närmare förändras deras liv för alltid.

Boken börjar som en roman med komiska inslag och utvecklas till en skildring av det hårda livet i Indiens slum. Handlingen är rörig och hoppig och svår att få grepp om. Den är fylld med indiska begrepp som inte förklaras. Den är vidare skriven utifrån en 9-årings perspektiv och jag finner det ofta tröttsamt när vuxna försöker skriva som om de vore barn. Författaren har emellertid lyckats i sina ambitioner att måla upp ett Indien där polisen inte bryr sig, där de olika kasterna lever totalt olika och åtskilda liv samt där övernaturlighet och religiöst våld är vardag. Historien upprepar sig när ytterligare barn försvinner och men utvecklas inte som den skulle ha kunnat göra.

Sammanfattningsvis ett ambitiöst försök som inte lämnar något bestående intryck.

LARS-ERIK HOLM

Deepa Anappara. Foto Liz Seabrook