Av Dexter Filkins
The Forever War 2008
Översatt av Katalin Földesi
Albert Bonniers 2009

Kriget mot terrorismen som tog sin början efter den 11 september 2001 – de senare årens stora sak på den internationella agendan – verkar pågå i evighet. Det är nog därförkrigskorrespondenten vid New York Times Dexter Filkins reportagebok från Afghanistan och Irak fått den pessimistiska titeln Krig utan slut.

Det är en opolitisk bok så till vida att Filkins inte analyserar de stora politiska frågorna utan håller sig till krigets fabriksgolv. Han berättar hur han själv uppfattar skjutandets, resandets, joggandets och fikandets vardag. De amerikanska soldater han berättar om håller inte alltid på att jaga terrorister och de afghaner och irakier som också kommer till tals får liknande behandling i en lätt absurd beskrivning av mondäna händelser.

Men här finns också redogörelser om kulturella skillnader. Amerikaner är inte främmande för dödsstraff men orsakerna till att sådant döms ut skiljer sig. I talibanernas Afghanistan straffas ficktjuvar med att få händer avhuggna, olydiga barn piskas blodiga och otrogna (alltså ”äktenskapsförbrytare) stenas till döds. Straffsatserna skiljer sig alltså åt och läsaren får själv analysera resultatet.

Själva kriget ser också annorlunda ut är det som mellan 1939 och 1945 utspelades på europeisk mark. Visst utsattes civila för flyganfall även där men här tycks anledningarna se annorlunda ut och det finns mer av hämnd och revanschlusta när stridvagnarna här brakar rätt genom hus och hem. Man kommer att tänka på Cornelis Vreeswijks visa om den late soldaten.

De amerikanska soldaterna har order att bygga upp en demokrati och gör det genom att skjuta oskyldiga irakier med hänvisning till att det är bättre att irakier dör bara amerikaner får leva.

Filkins beskrivning av enskilda människors känslor inför arbete/uppdrag är skrämmande. Döden och lidandet framhävs och man blir rätt klar över hur krig i alla dess former förstör människors samveten. Nu är USA-trupperna på väg ut ur Irak men ökar i antal i Afghanistan. Vad betyder det för självmordsbombarnas tillväxt? Jag tror inte ens att jag vill veta det.

PER MAGNUSSON