Av Daniel Goldberg och Linus Larsson
Norstedts, 2014
ISBN 978-91-1-304091-2, inb, 294 sidor

När bankomaterna var nya, i slutet av 1960-talet, försäkrade bankerna att systemet var helt säkert. Efter ett tag dök det upp klagomål från kunder som hävdade att någon annan hade tagit ut pengar. Detta avvisades regelbundet: det måste vara kunden som slarvat eller blivit bestulen på både kort och kod. Fast när det dök upp fall där ”samma” kort använts samtidigt på olika platser långt ifrån varandra blev det svårare att förklara för de säkerhetsansvariga. Och när några chalmerister kunde visa hur enkelt det gick att kopiera magnetsremsams innehåll slutade bankerna att säga att systemet var omöjligt att lura.

Nu erkänner de att det finns vissa säkerhetsproblem, men att lurade kunder alltid får tillbaka sina pengar. Numera finns ju inte längre de rena bankomat/uttagkorten, utan kontanterna fås via bankkort eller kreditkort. Det har dessutom vidgat bedragarnas verksamhetsområde eftersom korten kan användas över hela världen och för köp på internet.

Bankerna, och kortföretagen, tjänar stora pengar på systemet. Det är inte kostnaderna för att öka säkerheten som bekymrar dem, utan att hårdare säkerhet skulle göra systemet långsammare så att kunderna, ve och fasa, börjar använda kontanter i stället. Och om de erkänner säkerhetsproblem så är det dålig reklam.

Det finns olika sätt att komma över kortnummer och koder. Det finns platser på webben där man kan köpa dem, det finns fiffiga mojänger som kopierar kortnummer och koder, det har till och med funnits ett svenskt företag som sålde godkända kortterminaler där man lagt in funktionen att spara kortnummer och kod, och där företagets ägare kunde tömma informationen genom datauppkoppling.

Boken är ett antal reportage, med start i 1990-talet, om olika kortbedrägerier med anknytning till Sverige, och hur polis och banker försöka lösa brotten. Där är bankerna inte särskilt hjälpsamma, särskilt inte de stor internationella.

I förbifarten får man lära sig hur det generella kreditkortsystemet startade (Diners Club var först), och hur bankerna redan från början delade ut korten gratis för att få kommersen igång.

Bedrägerierna är i miljardklassen, men för banker och kortföretag är det småpengar i jämförelse med vad de tjänar på att vi använder allt mer kort. Men någonstans går smärtgränsen.

LEIF-RUNE STRANDELL

Daniel Goldberg. Foto Gordon Andersson

Linus Larsson. Foto Gordon Andersson