Av Arto Paasilinna
Hurmaava Juokkoitsemurha 1990
Översatt av Camilla Frostell
Månpocket 1999

Vi är uppenbarligen många som gillar Paasilinna, för flera av hans böcker har översatts och även kommit i pocket. Ett par hur också gått som radioföljetonger.

Hans berättelser är inga kriminalhistorier, även om det i de flesta finns både brottsliga och polisiära inslag, inte minst i min favorit Den ljuva giftkokerskan.

Också i Kollektivt självmord finns polisen med, säkerhetspolisen. Men huvudpersonerna är två medelålders män som olyckligtvis valt samma lada för att begå självmord, och det vet ju alla att detta är en privat sak som inte vill ha sällskap. Så ärendet uppskjuts, de två börjar resonera och inser att det måste finnas många med likadana planer. Så varför inte försöka samla alla dessa olyckliga och göra det gemensamt.

En självmordsinriktad ägare till ett bussbolag ställer upp med sitt senaste nyförvärv, och man satsar på klipporna i Nordkap. Turen slutar dock vid Världens ände i södra Portugal, där bussen försvinner i havet.

Och passagerarna, självmördarna? Jo, det får ni läsa själv om ni vill veta. Och ni kommer att ha roligt under resan. Kanske roligare än finnarna, för enligt dem som kan språken så är översättningen bättre än originalet.

LEIF-RUNE STRANDELL