Av Björn Cederberg
Bokförlaget Mormor 2008

Journalisten och filmaren Björn Cederberg har för sin bok Kamrat Spion. Om Sverige i Stasiarkiven lagt ner ett makalöst arkivarbete i Berlin. Han redogör – ganska omständligt – för hur han hittat material om Tyska Demokratiska Republikens spionerande mot Sverige via Stasis stora utlandsavdelning HVA. Men författaren är mycket försiktig när det gäller att berätta om svenskar. Inga provocerande namn kommer fram och de spioner han berättar om kommer alla från det östra Tyskland. De hade kontaktpersoner inom svensk industri – Bofors sålde exempelvis vapen med DDR som mellanhand – men så här efteråt är det svårt att amma upp vrede över hanteringen. Jag tycker faktiskt att det mesta var schysst och affärsmässigt skött. Underrättelsefolket från öst gjorde inte värre saker än vad underrättelsefolk i alla stater sysslar med.

Det är klart att Cederberg har rätt att bli besviken när han som journalist i sin iver att spionera på DDR visade sig bli bedragen av kulturknutten Sascha Andersson som han trodde var dissident men visade sig vara Stasirapportör. Han förrådde alla vänner och bekanta och tog inte hänsyn till att Cederberg var svensk.

Mycket av boken är berättelsen om Cederbergs slit i arkiven och i olika kneipen (ölsyltor) där han antingen umgås med eller intervjuar folk eller dränker sorgen över arkivslitets tristess. Att bara hitta lite i taget under fem års sökande måste jämföras med att vara arkeolog på fel fält. Man kan bli paranoid för mindre.

Det är möjligt (jag är alltför okunnig på området för att ha åsikter) att mordet på Olof Palme 1986 hade anknytning till Aseas varmisostatpressar och något att göra med journalisten Cats Falcks död tillsammans med en väninna i en sjunken bil i Hammarbyhamnen i maj 1985. Jag har inget svar, inte Cederberg heller.

Men intervjuerna med de agenter som arbetade på Östtyska ambassaden i Stockholm på 70- och 80-talet är intressanta och ger en viss inblick i hur en utländsk beskickning arbetar för att få fram uppgifter som man anser sig ha behov för.

Skojigast – och poetiskt dystrast – är dock beskrivningarna av kvarteren i Östberlin på den tid det begav sig.

Björn Cederberg föddes 1955 i Västerås, har bl.a. arbetat på Rapport och på tidningar som ETC, DN, Expressen och Svenska Dagbladet. Han frilansar idag som kulturjournalist på LO-Tidningen.  För SVT har han gjort tio dokumentärfilmer: Tong Tana (1989), Förräderi (1995) och Berlin-expressen (2006) är de mest kända.

KJELL E. GENBERG

Björn Cederberg. Foto Håkan Olsson