Av Joyce Carol Oates
Jack of Spades, 2015
Översatt av Kerstin Gustafsson
Albert Bonniers Förlag, 2017
ISBN 978-91-0-015666-4, 244 sidor

Joyce Carol Oates är en flitig författare, något som efterhand börjat tolkas till hennes nackdel av kulturskribenter som inte håller med om att en författares jobb faktiskt är att författa. För några år sedan talades det om Oates som kandidat till Nobelpriset i litteratur, men den tiden tycks vara förbi. Nu benämns hennes författarskap lite nedlåtande som ”fabriken”.

Jack of Spades är hennes trettionionde bok som översatts till svenska och ändå har man inte betat av hela hennes produktion. Det är en rolig roman om populärlitteratur och  plagiatbeskyllningar  med blinkningar bakåt mot den billighetsgenre som på grund av det trähaltiga papperet i böckerna gick under beteckningen pulpromaner. Det är knappast någon tillfällighet att hon dedicerat boken till Otto Penzler, oerhört kunnig deckarförläggare och ägaren till The Mysterious Bookshop i New York City (när han med vacker hustru bevistade den tredje internationella deckarkongressen i Stockholm 1981 bodde paret hos mig i några dygn).

Huvudperson är den framgångsrike skräckförfattaren Andrew R. Rush som alltför ofta jämförs med Stephen King, något han inte trivs med trots att han känner sig smickrad. Han bestämmer sig för att byta stil och i hemlighet börjar han på nätterna och med minst ett glas whisky bredvid sig skriva hårdkokt våldsamma och kvinnofientliga noirdeckare som han får ut under pseudonymen Jack of Spades. När han vaknar efter dessa febriga nattpass minns han knappt vad han skrivit och blir åter den vänlige och politiskt korrekta människa han vill framställa sig som.

Den imagen stämmer inte. Andrew J Rush är visserligen respekterad författare av nära trettio spänningsromaner som bor med fin familj i ett stort hus i den välmående förorten Harbourton i New Jersey där han räknas som en samhällets stöttepelare. Samtidigt är han privat en rätt vidrig egocentriker som så ofta han kan med falsk ödmjukhet förklarar vilken bra människa han är.

Just pseudonymskrivande är något som Oates är bekant med. Hon har författat psykologiska thrillers under namnen Rosamond Smith och Lauren Kelly och genom att vara ett slags litteraturens doktor Jekyll och mister Hyde kan man få utlopp för den mångsidighet och mångtydighet som finns inom varje människa, inte enbart inom författare. Här berättar hon på det förtätade och intrikata språk hon stundom använder sig av om en skrivande människas gradvisa moraliska förfall.

Allt sätts igång när Andrews dotter får syn på en av Jack of Spades böcker och ställer frågor som fadern helst inte vill höra. Nästan samtidigt får han ett brev där han beordras att inställa sig vid domstol, anklagad för inbrott och plagiat av en skrivande dam ur stadens mer prominenta familjer. Hans förläggare skickar sin skickligaste advokat till rättsförhöret och målet avskrivs. Det framkommer att den gamla kvinnan stämt andra kända författare (Stephen King, John Updike, Norman Mailer och John Grisham för att nämna några) i samma ärenden.

Jack of Spades innehåller många referenser till nutida och tidigare skräckförfattare (Poes svarta katt uppenbarar sig) och huvudpersonens monologer i den självbiografiskt skrivna boken avslöjar mycket om den själupptagna människans elakt svarta själ. Med skärpa (det kan man ha även om skrivandet går undan) och slugt, ofta litterärt berättande för hon moraliska resonemang till ytan innan det bittra slutet för den mordiske författaren.

Det är en fascinerande roman, närmast en psykologisk thriller, om hur ackumulerande små katastrofen leder till galenskap och den är tryfferad med nålstick mot genretänkande förläggare och författares inbillade frihet.

Den ofta prisbelönta Joyce Carol Oates föddes 1938 och har sedan debuten 1963 publicerat romaner, essäer, lyrik, noveller, pjäser och litteraturkritik.

KJELL E. GENBERG

Joyce Carol Oates. Foto Dustrin Cohen