Av Birgitta Almgren
Carlssons 2011
ISBN978-91-7331-430-5, 289 sid

Det har blåst upp till riktig mediestorm kring denna bok. Trots alla de förbehåll professor Birgitta Almgren ålades för att få ta del av Säkerhetspolisens handlingar om svenskar som samarbetat med östtyska Stasi har det visat sig att personer som under täcknamn finns med i boken gått att identifiera. I Svenska Dagbladet den 4 november 2011 menar en kränkt Marianne Ersson från Hudiksvall att hon felaktigt utpekats som östtysk agent. Samtidigt har justitiekansler Anna Skarhed beslutat om en förundersökning mot författaren för misstänkt brott mot tystnadsplikten.

Åtgärderna mot boken kan förstås bidra till bättre försäljning men förringar inte verkets värde. Enligt boken såg Stasi Sverige som ett ”tyngdpunktsland” av stor betydelse. Man inriktade sig i huvudsak på svensk inrikespolitik och författaren menar att cirka trettio procent av agenterna var kvinnor och att många inom den politiska och kulturella sektorn inte alls behövde värvas – de lämnade ändå ut de besked DDR:s myndigheter ville ha.

Almgren har utfört ett hästarbete i forskningen för Inte bara spioner.  Stasis arkiv består av hela etthundraelva kilometer hyllor med dokument. Säpo har låtit professor Almgren läsa akter om 57 Sverigerelaterade personer som misstänks att på ett eller annat vis hjälpt den östtyska säkerhetstjänsten som agenter eller inofficiella medarbetare (IM).

Frågan är hur mycket dessa människor skadade Sverige. Mycket av det som vidarebefordrades var banaliteter då de inofficiella medarbetarna sällan hade tillgång till uppgifter belagda med sekretess. Mycket tycks hämtat från öppna media. Om sådant lämnar Almgren diskussionen öppen.

PER MAGNUSSON