Tre Böcker 2007
Ingrid Kampås bok utspelar sig i trakterna kring Varberg 1535. Mot en orolig bakgrund av ett religionskrig (mellan katoliker och protestanter) som också är ett klasskrig (mellan bönder/borgare och adel/prästerskap) skildras skrivaren Johanns försök att få reda på vem som mördat hans vän, fritänkaren och vetenskapsmannen Friedrich.Johann är ett bra val av huvudkaraktär, eftersom hans sociala position ger honom tillfällen till kontakter både uppåt och nedåt på samhällsstegen. Liksom de flesta av karaktärerna i boken är han också ganska ambivalent i sitt förhållande till religionerna; pragmatiska, traditionella, estetiska bevekelsegrunder dominerar klart över de renodlat teologiska (om nu sådana finns). Just den aspekten av berättelsen känns både trovärdig och dagsaktuell. Mycket annat gör det inte.

Bokens underrubrik är ”historisk deckare”. Problemet är att den historiska dimensionen av berättelsen har en tydlig smak av Illustrerade klassiker, eller kanske ännu hellre av mellanstadiepedagogiska läseböcker. Personteckningarna känns avsedda att illustrera varierande livsåskådningar snarare än att skildra psykologiskt komplexa människor; språket svajar mellan det kokett historicerande och det oavsiktligt anakronistiska. Realistiska historiska romaner är en mycket svår genre:

Hur bär man sig egentligen åt för att vara psykologiskt och socialt autentisk – solidarisk med den tid man skildrar – samtidigt som man förmår vara relevant och intressant för nutida läsare? Oftast blir någon av aspekterna lidande, och i det här fallet tycker jag helt klart att det är den sistnämnda (för mig den mest oumbärliga). En lösning är att inte vara så pretentiös, att låta en god berättelse vara sig själv nog, utan ambitionen att Säga Något Viktigt – ett fint exempel är Röde Orm. En annan är att prioritera personpsykologi eller existentiella frågor, vilket vanligen
innebär en mer stiliserad version av Historien (t.ex. Gud vet av Joseph Heller, eller Pompeji av Maja Lundgren) – ofta med anakronismer som stilmedel.

Jag tycker som sagt inte att Ingrid Kampås lyckas göra den historiska delen av berättelsen intressant nog; inte heller är deckardelen något bra försök i genren. Johann ställer visserligen en del frågor och hittar en och annan fysisk ledtråd, men detta visar sig ha föga att göra med gåtans lösning. Sambandet mellan Friedrichs och mördarens respektive karaktärer och mordet förblir oklart, och mördarens bekännelse ger intryck av att vara något av en intrigmässig nödlösning i brist på stringent bevisföring från ”detektivens” sida. Det här är en bok som varken gläder historienördar eller deckarfantaster.

MARIA SUNDIN