Anna-Karin Carlstoft Bramell, red.
Carlsson Bokförlag 2011
ISBN 978 91 7331 428 2, inb

Det här är en bok i Vilhelm Moberg-Sällskapets skriftserie. Jag läste med stort nöje för några år sedan en annan volym i den här serien.  Den handlade om en brevväxling mellan Vilhelm Moberg och Sven Delblanc.

Anna-Karin Carlstoft Bramell har tidigare givit ut I det ofria ordets tid av Vilhelm Moberg. Den här gången är det talaren Vilhelm Moberg vi får lyssna till. De flesta av manusen har tidigare inte publicerats.

Visst var Moberg stridbar och visst påverkade han sin tid. Jag skall citera två aktstycken ur boken. Det går utan svårighet att finna en mängd andra citat. Men låt oss nöja oss med dessa. De räcker som smakprov.

Det första är ur ett radioprogram 1954:
”I princip är jag av den bestämda åsikten att en författare aldrig ska framträda och förklara vad han har menat med ett arbete: Det ska klart framgå av arbetet, det ska i sig självt vara förklaring nog. När t ex en lyriker i flera spalters utläggningar på prosa talar om vad han har menat med en dikt på några rader, så måste man ju fråga sig, varför han inte kunnat tala ur skägget redan i dikten när han i alla fall sedan måste göra det på prosa. Nu är det ju en svår konst att skriva begripligt – att uttrycka sig med den stora enkelheten och oemotsägliga klarhet som utesluter alla missförstånd och vantolkningar, det är den svåraste konsten av alla, enligt min mening.”

Det andra citatet är från ett anförande hos Studentföreningen Verdandi i Uppsala 1966:
”Och en rad republikaner uppträdde i debatten och hurrade för monarki.

Den högst uppsatte av dem alla, statsminister Tage Erlander, var bortrest och deltog inte i debatten. Men han hade intagit sin ställning i god tid före. Han har uttalat sig för norska Aftenposten och sagt: ´Jag är republikan men det betyder inte att jag vill ha någon republik. ´Nästa gång kommer han, förmodar jag, att säga: ´Jag är demokrat, men det betyder inte att jag vill ha någon demokrati. ´Herr Erlander är ju nämligen alltid konsekvent i sina uttalanden.”

En gång i tiden härjade Moberg på författarförbundets årsmöten. Då var det liv i luckan. Numera är dessa årsmöten tristare än det mest tama kommunfullmäktigemöte.

Införskaffa boken I sanningens och fantasins namn och lär er hur ni skall hålla en publik vaken och intresserad.

LENNART HÖGMAN